Ambivalence

Att göra val. Att bestämma sig för en sak och sedan stå för det. Att ta ställning. Att välja En väg. Har alltid varit ett stort problem för mig.
Brukar sluta med att jag stoppar huvudet i sanden och låter tiden ha sin gång tills det bara finns en väg kvar. Men är det detsamma som att göra ett val? Kanske? Eller så får det mig att mycket lättare kunna skylla på 'ödet'.

Nu är det i allafall så att jag återigen drabbats av detta ångetsfyllda stadie av ambivalens. Och precis som tidigare känner jag mig mest bekväm med att stoppa huvudet i sanden, dra täcket över huvudet och tänka på något annat.

16

Idag gick vi öppna lucka nummer 16 i adventskalendern. Och ja, jag har en sådan, men i år unnande jag mig den från body shop - lite finare liksom.
Missat dock julkalendern både igår och idag.
Men nog om de!
Jul igen, tiden går så jäkla fort.
Klapparna är i princip köpta, och även inslagna.
Det enda som saknas är väl snön och den där riktiga julkänslan.
Känns på något sätt som man bara rusar fram genom veckorna med siktet inställt på något annat, något som skulle va bättre än det man har (?). Och så är man nöjd men som man säger (som Oskar Linnros sjöng) mycket vill ha mer.
Alltid mer.

Idag har jag iallafall städat min lya så nu luktar det inte längre stekt bacon blandat med sömn utan nu luktar det Ajax. Kunde inte bli bättre för en pedant!
Med detta säger jag godnatt, nu kryper jag ner i sängen med Jax igen, den mannen alltså.

Regn,antibiotika och godis

Rubriken beskriver väl tillståndet för stunden rätt bra va?
Gjorde mig själv en björntjänst och tog mig till doktorn idag. Han sa att mkt stress,dålig sömn påverkar mitt immunförsvar och att jag måste tänk mer på det (nehe?).
Sen fick jag lite antibiotika som ska ta död på bacillerna.

Och just ikväll gör det mig just ingenting att jag ligger i soffan med en kopp chaité och godis när det regnar och blåser ute. Riktigt ruskväder.

Annars då?
Skulle säga att utav män och kvinnor är kvinnor nog bannemej det
Modigare könet.
Och de kan jag även återkoppla till alla mardrömmar jag haft senaste tiden, jösses. Att man ens kan somna om är fan ett unikum!

Så med det, godnatt!

Vi kan dra, sno en bil - du är fri

Update:

- Har (i princip) fått börja skriva på en avhandling (Livets första (enda?),känns det som). Typ 30 sidor ang läkemedelshantering,kassation,rekvidering,delegering osv - färdigt innan årsskiftet? Check (?!).
- Lyckats slå huvudet i en hylla och fått en bula i pannan, trodde först det var en inåt finne men icke. Misshandlad?
- Även lyckats måla över mina spacklade hål på väggarna med Fel färg. Om det såg förjävligt ut innan ser det ungefär ut som en två-åring slängt lite färg på mina väggar. Kanske är charmigt det med?
- Börjat hata människor igen (jag som precis avslutat detta hatande kapitel av mitt liv).
- Tagit tag i mina synproblem och införskaffat nya glasögon, som jag även (hör och häpna) använder!
- I och med det ovannämda statementet har jag även insett att jag blir äldre och ser framemot födelsedagen som närmar sig med storsteg.
- Börjat snacka swenglish.

- Kollat upp när Rita har namnsdag....

Annars är allt bra. Livet är bra, somliga dagar. Och de andra dagarna som suger raderar vi och går vidare ifrån.
Med detta kortfattade inlägg säger jag bara - You're awesome Dude..

I dare

Att gömma.
Att snöra in sig själv, packa ett hårt lager runt en så det känns tryggt. När man bygger vägg på vägg så att ingen, absolut ingen ska kunna komma inför väggarna och komma in i den mysiga, trygga tillvaron som finns där inne.

Efter ett tag så börjar någon banka lite i väggen, krackelerar en av de yttersta väggarna. Obehaget stiger i takt som ändå känslan av tristess innanför väggarna gör likaså. Tillslut, en vacker dag, kanske alla väggarna är borta. Fram kommer rummet, det öppna rummet som man så försökt gömma, med alla dess brister och skavanker.

Att man känner igen sig är väl en underdrift. Med tiden lär man sig bygga omsig för att överleva, för att klara av livet.
När du väl känner:
"Jag känner mig instängd och uttråkad i mitt trygga rum"
Då vet man.. Då vet man att man överlevt och man kan se tillbaka på sina misstag och erfarenheter med ett leende.

Jag sa förut att jag aldrig vågar, att jag alltid väljer tryggheten framför det otrygga och okända.
Men jag har ändrats.

Jag vågar.

Det regnar genom kragen, står lutad mot en stenstaty.

Onsdag, men det känns redan som helg?
Kan bero på att jag haft långledigt innan samt utbildning. Veckorna blir kortare - tiden går fortare.
Tiden. Som verkar vara det enda som man hakar upp sig på, som man försöker springa ikapp - få Mer av.
Men som man ändå alltid på ett eller annat sätt finner sig stå utan. Eller undrandes -Vad hände med tiden?

inatt festade jag med mina gamla bekantskaper - ja drömmarna var mycket verkliga och för att inte glömma - Märkliga inatt.
Där satt vi, den orginella triangeln och drack, pratade om livet och om kommande barn. Och diskuterade vart det gick fel.
När jag vaknade var det inte med ledsamhet eller ångest, utan enbart förvirring.
Kanske var det någon form av closure?

Så att avrunda dagens jobb och löpträning med Linnlainen kunde inte känts bättre. Där diskuterades bland annat "den perfekta mannen". Vad han har för egenskaper, hur man önskar han skulle vara och vart fan han är.
Slutklämman: En enkel grabb som är snäll, omtänksam och ärlig. En hejjare i sängen och spontan. Är väl inte alltför mkt att begära, eller?
Ja drömma kan man ju få göra ;-)

Nothing worth having comes easy

Man vet att man är något om man har en eller flera haters - Eller hur är det man säger?
Jag har aldrig kämpat för att åstadkomma eller frammana sådana känslor hos någon gällande mig. Men trots detta slog det mig häromdagen att jag verkligen måste ha lyckats.
Och det roligaste?
Det enda jag har att säga om det är Tack. Tack för att du/ni känner behovet av att ge mig blickar och lägga ner den energin på mig genom att vända dig/er om och ge mig snea blickar i trappan.
Jag ler :-)

Helgen har varit en av det i särklass bästa helgerna på länge! Vad jag gjort?
Levt livet med ruset, men ett rus som kommit utan alkohol - Livets rus. Och idag har jag både hunnit träna, varit på plantagen och införskaffat nya blommor - planterat om och nytt med mamma, lagat mat, städat och solat.
Kvällen avslutas med att resan till Trine är bokad (en långhelg i Skara, där kan vi snacka om saker att skriva om) och lite psykologiläsning följer härnäst.

Dagens fundering; att fira eller inte fira när man fyller år.
Det är frågan.

Det smidiga livet

Hur ter sig då det?
Det smidiga livet är det där livet som på ett eller annat sätt bara faller på plats. Där varje pusselbit hamnar lite mer där den borde eller skulle ha hamnat.

Att shoppingen ligger på topp (ekonomin på botten?) gör väl detsamma när livet känns helt klart ok.

Ikväll blir det familjemys med idol och ett glas rött. Och ledig helg utan planer - förträffligheten känns av.

Hejpa!

And I wonder how much going have you got

Det här med att vara sjuk. Det är ju ett ont måste i ens liv (uppenbarligen ett måste). Med hösten kommer nya förkylningar och sjukdomar och de smittar ju som pesten. Framförallt om du suttit i blåsten på ett flyg och redan blivit nerkyld.
Så som ni alla fattar har jag också drabbats. Måndagskvällen spenderades med att snyta mig samt två rinnande ögon och ett dunkade huvud. Vaknade 05:20 tisdag och va redo att göra mig klar för jobbet när jag insåg att det går inte. Feber, rinnande ögon och fortsatt dunkande huvud. Slängde mig i säng. Och tur va det.

Idag känns det lite bättre, men är slutkörd. Hatar ju dock att vara sjuk så har försökt att sysselsätta mig på alla möjliga sätt. Typ rensa mina lådor, slänga gamla destruktiva lappar från tonåren, hitta orken till att plocka undan sommargarderoben (för att få feber svettningar och lägga ner allt).
Hamnade i soffan och kollade på Call Girl idag. Hemsk hemsk film, shit va berörd jag blev. Grät och grät. Svin det finns i världen.

Och kvällen avslutades med en gullig film (?) Wicker Park med Josh Hartnett, sjukt annorlunda och fin faktiskt - kan rekommendera.
Men för att väga upp kärlekstjaffset kollade jag även på Stalkers, creepy värld man lever i - Återigen.

Så för att sammanfatta synen på världen för tillfället:
Creepy och girig men på vissa ställen och platser ; med en touch av värme

When your life is like that straight line

Har många gånger fått höra att jag är dramatisk, en riktig drama queen och ja - det må så vara. På senare år har jag börjat få till lagom med drama så man känner att man fortf. lever men inte att jorden går under när man levt ordentligt. Men samtidigt... Lite upp och ner behövs väl alltid?

Hur jag minns mitt rum i ditt hjärta

När tårar som inte längre finns uppenbarar sig. Tankar som försvunnit någonstans påvägen, kommer smygandes tillbaka. När det känns som tiden stannar och allt är så avlägset - som ett annat liv.

Ändå. Ett liv som var fyllt av så mkt tid och passion att det räckte för alltid. Kanske därför det känns som det var en annan livstid?
Ingenting är som då och jag skulle aldrig vilja ändra på det.
Men jag minns det som igår..

känns som om jag sitter livstid

Utdrag från Doilooklikeisaledrugs, året var 2009. Så många skratt!


" Smeknamn: Odell, Merran, Hjärtis, Lillan och skrutta - kärt barn har många namn. Ashole är också ett!

Beroende av: Närhet, lyssnade öron och impulsivitet.

Vem behöver du mest just nu: Pengar är ju alltid bra - annars en fisk.

Vad tror folk om dig?: Att jag är helt störd i huvudet, alt. lite lätt bakom flötet, sexuell och flirtig, ytlig, halvt om halvt lite uppblåst ego men innerst inne en jävligt bra person.

Stämmer det? Ja visst gör det de till och från.

Vad får du oftast komplimanger för?: Att man är underbar, har fina små söta händer men även en och annan dänga sometimes.

Vad säger du för att imponera på någon?: Att jag kör bil bra, så fort någon sätter sig bredvid mig förstår de att de gjorde ett misstag. Kan också dra den om att jag är grymt vältränad, men det beror ju helt på vem man jämför sig med!


Hur imponerar man på dig?: Man har ambitioner och man håller upp dörren när det verkligen gäller, man är en man så att säga, sexig i sitt skinn och tillfreds med sig själv (annars kan du ju låtsas).

Brukar du skratta för dig själv?: Alltid! Jag är ju som Jhon säger "Du tror att du rolig, typ som Petra Mede"

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Nähä en annan memo, men du får klura lite till"

Vilken är din favoritmålning: Dennis.

Sprit, cider, vin eller öl: Vitt vin - de är det enda jag pallar. Liten på jorden stor i orden.

Brukar du bli för full: Näee, kan hända men de bjuder jag inte på alltför ofta.

Vad har du för mobil operatör: Bää.

Är du allergisk i mot något: Efterblivna killar och banan. Ja alltså banan.

Vem pratade du med i telefon senast? Papi.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Han berättade att han körde bil och om ngt som han blev glad för och då kallade han de "guld" - va va de liksom?

Antal timmar sömn inatt: Typ 9 timmar.

Sov du ensam: Yes tonight i did bortsett från min kissekaatte.

Brukar du komma i tid: om man går efter den akademiska kvarten kommer jag alltid i tid.

När mår du bra: När jag tränar eller allmänt bara INTE är sjuk.

Hur känner du dig nu: täppt i näsan, lock för öronen och lite allmänt nedsatt tillstånd.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart

Vad tycker du om fötter: Jag gillar inte fötter, de är äckliga.

Är du smart: Ja, smartare än de flesta tror.

Vad saknar du: En hjärtevän som är min andra kanske, ngn att berätta allt för. Annars saknar jag mest mitt braiga hälsotillstånd och träningen!

Favorit dryck på morgonen: Té

När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan 23.30 - 00.30

Är du blyg?: Nej, bara dryg.

Vill du hellre ha mail än brev: Jag vill ha närkontakt.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Skulle ligga me så många tjejer som möjligt. Va en äkta player och sen skulle jag ta reda på hur killar tänker och tycker.

Är du bortskämd: Med att få som jag vill ja och att på ett eller annat sätt få det jag vill ha. Ja, lite bortskämd kanske.

Vad gör du i morgon: Tittar på Grey's och fortsätter med att försöka bli frisk.

Vad är det värsta du vet?: Pantade människor som intrigerar och ljuger - bryr sig för mkt om andras liv. Ett tips? Lev ert eget!

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?: när man är fattig student har man inte alltför mkt pengar att göra av med, så blir väl en solning eller tidning alt. två, eller ett glas vin kanske alt. två.

Vad behöver du just nu?: En doktor!

Vad längtar du till?: Rikedom, sommarlov, sena nätter, bruna ben och massa Bus.

Har du bra vänner och äkta vänskap?: JA!

Vad använder du för shampoo?: Barnängen.

Vad är det finaste du fått?: Ett guldarmband med diamanter på min 20.årsdag, min 22.årsfest, ja en hel del andra grejer också faktiskt.

Hur gammal är du: 22

Tycker du om någon just nu: inte speciellt mycket extremt men visst gilla kan man ju göra.

Du samlar på: Ärr och blåmärken (uppenbarligen).

Gröna eller röda äppeln: Gröna, granny smith.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Mamma, Andrea, Frida, Elin, Matilda, beror lite på va de gäller för ngt.

Är det okej att gråta: Den som inte gråter är en pussy, men man bör inte gråta mer än typ varannan var tredje dag, då blir man bara förskyld - inte värt det!

När grät du senast: Idag när jag slog i min armbåde i fläkten ovanför spisen - tyckte lite synd om mig själv.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Skrika "NU KOMMER ÅTERBÄRINGEN!!"

Bär du glasögon eller linser: Ja.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Tycker du?

Vill du gifta dig: Men Ja.

Vill du ha barn: Somliga dagar ja, andra nej, men ja typ 2-3.

Solar du ofta: Har mina perioder.

Är du bra på att laga mat: Nej, jag är faktiskt asdålig. Om ngn bränner ngt är det antagligen jag.

Gillar du att dansa: Dansa är det bästa jag vet.

Hur vig är du: Rätt hyfsat vig.

Vilken är din favoritglass: Piggelin - den du ;)

Tror du på ett liv efter döden: Något åt de hållet - vad är jag inte säker på.

Tycker du om sushi: Jag älskar sushi!

Vad äter du helst när du ser på film: Det som finns?

Har du tandläkarskräck: om min mamma är arg kan jag ha det.

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska.

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Klart jag har.

Biter du på naglarna: Nej.

Röker du: Nej.

Hur ofta tränar/motionerar du: När jag inte är sjuk - typ 4 ggr i veckan minst, just nu? Det är fan en träning att gå uppför trappan.

Senaste låt du hörde: Train - Parachute

Vad gör du på helgerna: Det som lockar mig, ofta busar jag. "

Ja man är ju i alla fall inte 22 år längre - På gott och ont!

Secret single behaviour

Sådant som vi tjejer gör när killar inte är runtomkring, antingen för stunden eller som i Inte Alls.
Själv kan jag väl inte påpeka att jag haft ngn befintlig parter som tagit upp alldeles för mkt av min tid, eller mitt hem de senaste 1 och 1/2 åren.
Och jag har lärt mig att trivas väldigt bra med mig själv (kanske för bra?).
För i min vardag ingår att krypa upp i sängen med en kopp te och göra pärlarmband (eller halsband) mestadels för att jag håller händerna sysselsatta. Eller att föna håret och sedan locka det för att i nästa sekund gå och lägga sig. Lägga på en ansiktsmask och gå runt naken med denna samtidigt som jag lyssnar på U2 och (försöker) lagar mat.

Fick även en ny single behaviour här om veckan då jag satt (även det halvnäck) och åt middag framför tv och tittade på SoA. Ja kalla det vad ni vill, men att finna någon som man kan vara så bekväm och tillfreds med som med sig själv är fan få förunnat.
Och hittar du denna person - Säger jag bara Grattis.

Hitills fortsätter jag med mina beteenden som även brukar avslutas med att smörja in fötterna med mjukgörande mint fotsalva från Body shop och stoppa ner dom under täcket.

Blitt sparkad runt några gånger

Som en del måste bli för att fatta vad som betyder nått

Jag lever

Dagens rubrik - för att det är precis så det är. Ni vet när man har en intensiv tid i sitt liv?
När man varje kväll ber till Gud om ngr extra timmar varje dygn? Ja typ så är det för tillfället. Jobb 5 dagar i veckan som ofta följs av intensiva kvällar/nätter/morgnar och påföljande dagar i solen.
Aldrig har jag varit så slut och på en och samma gång så jävla pigg. Som att kroppen och sinnet är inställda på att ta till vara på varje ögonblick, varje minut. Och det gillar jag. Det är rätt inställning.

Så för tillfället? Nyss hoppat ur duschen, fastnat framför Criminal minds och planerar att krypa ner under täcket med Jax. Den mannen som aldrig gör mig besviken. Jax levererar och han kan gå på repeat, sånt uppskattas ngt grymt.
Kvällen var innan en dag på jobbet med mkt patienter, och alldeles för lite luft. Känns som hela världen är kvav. Har svårt att andas.

Några som inte hade svårt att andas var männen jag träffade på i lördags natt som hade en liten picknic vid kyrkogården med stearinljus, cigaretter och cola. Riktigt härliga människor. Något utav det jag älskar med sommaren, hur pass mkt lättare folk verkar vara i sinnet. Me like.

Näe nu är det dags att släcka lampan och joina jax som sagt. Jösses vilka dagar.

Herrå.

Jag ligger efter

Oj, känns som jag konstant försöker komma ikapp ett slags race som jag är cursed att förlora. Efter de senaste veckorna har jag kommit fram till följande:

- Dygnet Borde ha minst 36 timmar.
- Solen gör en lycklig, alltså På riktigt Lycklig.
- Livet är en fest.
- Sömn är ngt överskattat och kan (om det må) bortprioriteras.
- Att bada är fan skönt.

Så med denna sammanfattning av min nya kunskap räcker det som förklaring till varför jag så sällan skriver här?
Näee men sen har väl avsaknaden av en välfungerande laptop även det gjort sitt.
Men det fixade jag härom dagen när jag köpte hem en ny sprillans vit laptop. Nej det blev ingen macbook, kände att lite ekonomisk kan man ju försöka vara i alla fall.
Men vit är den, installerad och klar - Det gjorde jag helt själv.
Kände mig sjukt stolt över det. Jag - Elin - Installerade en dator utan några som helst problem? Det finns hopp för framtiden.


Och som för att avrunda detta inlägg och återkoppla till rubriken kan jag ju berätta att idag låg jag inte efter.
När jag var ute på min löprunda innan jobbet hamnade jag mitt i ett cykel-lopp. Eftersom jag inte ville förlora farten var det bara att springa igenom avspärrningen och fortsätta rakt fram.
Har man ett mål i sikte måste man ju nå fram - Eller hur?

Ha en fortsatt trevlig lördag!

Min syster "The little shithole" Odell

Skämt o sido! Vi alla vet ju hur mkt jag älskar min lilla syster. Men så härligt att kunna va sig själva med varandra, och med att va sig själva menar jag att va lite som man kan tänka sig att bröder är mot varandra. Vi kallar varandra för fula saker och om det är någon som jag kan kalla Lille Fritzl utan att få en utskällning som är det lille Odell.


Idag är det dagen före midsommar, skulle kunna likna det vid "Dagen före dopparedan" men o andra sidan ändå inte.
Här sitter man med tungt huvud och snorig näsa. Kan man tajma in det bättre? Sovit i vad som känns som 100 år men fortf. tungt huvud och trötthet som överstiger mitt sinne.
Men imorrn är det midsommar, och som om det skulle vara Julafton (även fast Midsommar inte alls är lika viktigt för mig som Julen) så ska detta firas.
Lille Odell ligger hemma med ännu värre näsa och huvud och ser till att tv-n används ordentligt och låter mig och Andrew sköta resten.

Vad jag ville få fram med detta något schizofrena inlägg? Att jag älskar min syster och Julen och Glad Midsommar på Er allihopa!

Vi borde gå hem

Helgen har bestått av bravader. Dekadens och en slags försmak av sommaren. Kommer bli grymt.
Fredagen började med att vi skulle fira Andrea's examen som röntgensjuksköterska, de blev härliga människor på Crazy Town som åt och drack. Jhon bjöd på en dansshow i särklass! Festandet fortsatte sedan ända in på små timmarna och när Frida och jag kom hem till mig och lagade lite fyllekäk (vuxen poäng? Eller träningspoäng kanske - bra leverne?) hade jag nästintill varit uppe i 22 timmar.

Vaknade till en lördag då det var tänkt ett besök på stranden - Eh det regnade? Jag förstod ingenting. Tog tag i dagen och tänkte "Denna dagen ett liv". Och vilket liv det blev.
Efter en cykeltur i princip ösregn och lite fuck the dealer va alla på topp igen. Inte skrattat så mkt på länge som vi skrattade under lördag kvällen. I en hög.
Att vi sedan fick höra kommentaren dagen efter i form av:"shit vilket förkrökt ni måste ha haft igår, hur många va ni egentligen?" Och svaret blev "Bara jag, Elin och Frida" säger väl ändå det. Vilken helg, vilken kväll.
Och vad jag älskar mina brudar! Idag var det en ngt mer sliten syster som släpade sig till jobbet, men efter ngr kaffekoppar kände man sig som pånytt född.

Och efter dagens gymmade och cyklande med min hoj ska jag nu avnjuta lite middag med Eric Northman. Jösses - kan han inte bara komma ur tv.n och ligga På mig? I mig? Ah ni hajjar. Finns inte ord att beskriva. Men gah kanske uttrycker en del?

Gymmets klantarsel

Sen jag började gymma ordentligt, ja där i februari nån gång så har jag lyckats åstadkomma en del historier.
Allt från att köra en maskin helt fel men själv vara säker på att jag gör tok rätt till att ramla ner från Chins maskinen.

Förra veckan slog jag dock mitt klantarsel rekord. Hade kört ett långt pass och va helt slut körd. Så kom Andrea och ville att jag skulle köra lite crosstrainer med henne. Tänkte att jag kunde ju ta de som lite nedvarning innan stretch och hemfärd.
På något vänster tänkte jag att jag skulle va lite häftig och köra med ett ben och lyfter därför ena foten från pedalen och trampar för full fart med den andra foten. Detta resulterar (såklart) i att pedalerna går sjukt fort. Och rätt som det är slår jag till min fot (den som är i luften), tappar balansen och foten körs in i hålet där pedalen kommer ifrån samtidigt som pedalerna fortsätter att trampa runt runt. Jag ramlar av crosstrainer med foten kvar i hålet. Med en misshandlad fot och en hysteriskt skrattande Andrea tog jag mig därifrån. Den andra grannen på sidan om mig visste inte vart han skulle titta och frågade hur det gick, försökte va lite schysst liksom.



Som att inte det här räcker eller tär på mig så lyckas jag alltså idag när jag är påväg ut från gymmet slänga min vattenflaska med vatten på just den här killen som var min andra granne vid crosstrainer-incidenten. Så han blir alltså nedskvätt med vatten och tittar upp på mig och säger: "haha Hej är det du igen :-D".

Jag skämdes och sprang till min cykel. Trots allt detta går jag ändå dit varje dag och kör - det kallar jag inställning va?
Och tur är väl det ändå att det ger resultat?

Jag hatar!

Hur vårdkontakter i Sverige är mot varandra i telefon eller i praktiken.
Är det ett rent missnöje med livet eller bara i allmänt-Fel person på fel plats?

Jag säger då det, har aldrig någonsin i hela mitt liv blivit bemött på det sättet som jag blivit bemött i mitt yrke när jag ringer för att fixa patienters vidareplanering.
Något som ligger mig varmt om hjärtat. Men tyvärr verkar det inte vara så för de jag oftast får på tråden.

"Vi kan boka in tider men om inte patienten dyker upp kunde jag inte bry mig mindre"

Då känner jag bara - Va fan har du satt din fot inom sjukvården för?

Men jag knep ihop och försökte få till en vettig konversation.

Så här dålig kontakt, inom vårdkedjan kan jag säga att jag minsann inte stötte på i Norge och då är det ändå vårat grannland. Svenskar alltså.

Still I choose to swim, slip beneath the tide

Gårdagens visdom (till mig själv, men kanske även andra kan dra lärdom av detta?):
Försök inte att släpa ner en cykel för en trappa, det kommer inte att gå bra eller sluta som du hoppades att det skulle sluta. Kommer gå ännu sämre om du har ett sjukt stort paket på cykeln.
Gå runt och ta inga genvägar, det lönar sig i slutändan!

Jag drog ner min cykel för en liten ramp, trodde att det fanns ytterligare en såklart? Nej då var det en trappa och så tänkte jag
"ÄH! Skit samma, det är bara bära ner cykeln, kommer gå hur bra som helst"
Ja..Cykeln ramlade typ omkull på mig, paketet ramlade ner för trappan och där stod jag, som fastfrusen med en jävla cykel över mig.
Kommer det en vänlig själ bakom som jag hade följande dialog med:

Okänd schysst medmänniska: "Vänta, jag kan hjälpa dig!"
Jag: "Nej tack det går bra! (fortf. fast med cykeln och fast besluten att detta SKA gå, sjukt pinsamt)"
Okänd schysst medmänniska: "Säkert??"
Jag: "JAVISST!! Jävla cykelhelevete sluta häng på mig!!"
Och sen rullade den i princip nerför trappan och jag fortsatte svära medans den okända schyssta medmänniskan ställde sig och tände en cigg och iakttog mig. Måste ju varit rätt komiskt så här i efterhand.

Dagens visdom då?
Gör bara sådant som du känner att du vill själv.
Sluta lägg över en massa saker som man "Borde" göra eller sådant som man antar att "Andra" vill att man skall göra.
Lyssna till dig själv.

Och kanske borde jag lyssna till mina egna råd och handla efter dem jag med?
Just idag - känns livet rätt bra.

Men än ljuder trumman och än hörs vår sång

Vilken sjuk helg jag haft!
Ja sjuk i bemärkelsen jobb-sjuk. Alltså inget drama som man skapar självmant med för mkt alkohol susandes runt i blodomloppet.
Nej nej, sjuk helg på jobbet. Trodde jag skulle slita av mig allt mitt hår, så tokig höll jag på att bli av allt springande och alla hinder. Men som jag fick höra (och som jag försökt intala mig själv) kanske man växer av utmaningar och blir tryggare i sig själv - Ja hoppas kan man ju alltid.

Så därav är inte jag helt säker på vad det är för dagar längre - för mig är det söndag alt. lördag idag. Min lediga dag.
Sov som en Gud inatt. Utan mardrömmar och utan jobbiga känslostormar. Bara sov, som att flyta runt på ett hav av bomull.
Sen va det till att springa iväg till frissan och få lite välförtjänt färg i håret - nu borde jag klara av sommaren!
Och som den självständiga kvinnan jag blivit (hatar det egentligen) har jag sedan skruvat upp hyllor i mitt kök och klättrat runt.
Att slås av tanken 'Äh vem behöver en man?' är väl ändå rätt...befriande i sig.
Men jag har kommit till en tid i mitt liv när jag vill vara lite bunden och inte helt fri. Men klarar mig fri gör jag ju.

Annars då - börjar värmen komma. Jag har precis klickat hem ett par nya träningsskor och två par converse lagom till sommarn tänkte jag. Den senaste nya bikinin ligger i garderoben och väntar - men den får vänta ett tag till. Det går bra nu. Hur har ni det där ute?

Under ett samtal med Andrea ventilerades en hel del, och jag kom ännu en gång fram till samma slutkläm:
"Vill jag egentligen det? Och hur vet jag vad som är rätt?"
Och hon svarade mig, på kanske precis det sättet som jag omedvetet önskade att hon skulle svara:
"Tänk inte på det. Lev lite. Och sen får du känna efter efteråt. Annars kommer du garanterat aldrig veta".
Hon är klok hon, den där Andrea.

Och visst är det väl så,att man måste leva för att få nya funderingar och tankeställare.



Låt oss gå för långt.

You can spend your life drawing lines or spend your life crossing them

Återigen en härlig helg. Som bjöd på sol, vänner och dryckes dryck.
Solen börjar äntligen värma upp alltomkring och alla oss och det känns som folk (till följde av detta) blir lite tokiga och slänger av sig kläderna (mor min exv).
Jag själv tenderar att behålla kläderna på - En stund i alla fall.

Och som om inte solen värmde, den här årstiden kan få en att se saker och ting från andra perspektiv.
Helt plötsligt är allt inte så solklart längre, även om solen lyser just så klart.

Emotions

En tanke föds, som i sin tur föder en känsla som i sin tur leder till en handling.

Mina tankar nu för tillfället.. Jag försöker lära mig Välja mina känslor - via tanken.
Samtidigt. Lättare sagt än gjort.

Säkert handlar det om tankar och känslor redan från när man var liten.
Det som känns nu är svårt att sätta ord på. Det jag mest av allt vill göra är att dra täcket över huvudet och stanna där i ett par dagar. Där man bara får vara.

Röd dag

Idag är arbetarnas ledighetsdag, men inte för mig - Varför?
Jo för sjuksköterskor finns det inga röda dagar, alla dagar är arbetsdagar.
Men klagar gör jag inte - nog bjuder landstinget på lite mer pengar idag än i vanliga fall (det ska vi va glada över va?)

Hoppas ni har en glad första maj i alla fall och att ni är sjukt bakis ;-)

Ha de!

Årets kanske bästa helg

Kanske en liten överdrift - för vissa inslag hade jag dock kunnat vara utan. Men i storhet har jag haft en av de bästa helgerna hitills detta år.

Fredag började med att man kunde stämpla ut 14 från jobbet för att sedan bege sig mot stan med familjen. Hittade en mysig pub i lite London style och åt sjutk god mat. Begav oss sedan mot Frihamnen för att se Let's Dance. Och jag säger bara som så: vilken upplevelse. Helt annorlunda än att sitta i tv.soffan och något som jag gärna skulle göra om!
Man bjöds på gratis drinkar och fick en liten fin påse med fina saker när man traskade ut (även en röd filt råkade man få med sig).

Och lördagen fortsatte i lika bra anda - Träning som följdes av god middag med Frida och Jhon samt 'Sinister' - Världens Kanske äckligaste film. Helt stört va obehaglig den var.

Att det sedan bjöds på soligt väder även hela söndagen gjorde ju inte saken sämre.
Hämtade upp Basse och så begav vi oss ut till Nyken för att se Hölö killarna få spö av Mölnbo. Säger det igen; Mölnbo. Ja, fick sig en hel del goa skratt.
Dagen avrundades med korvgrillning och korvsnittar i solen, Frida kunde nog inte varit lyckligare än hon va i de ögonblicket.
Somnade in gott på jag säga.

Så årets kanske bästa helg skall nu följas av årets kanske bästa vecka - vad säger ni om det? Jag tror klockrent på det i alla fall och om 4 dagar befinner jag mig i Oslo med min koalababy :-)

Det är inte jag, det är du.

Har (i och med mitt nya jobb) börjat läsa en hel del personlighets utvecklande böcker i form av psykoterapi samt kognitiv beteendeterapi och jösses - Holy moly va man lär sig!

I woke up just to see, of all the faces - you are the one next to me.

Då var papprena påskrivna för Fröken Odell och på måndag börjar ett nytt äventyr - En ny upplevelse, ett nytt jobb. Ska bli sjukt skoj! Känner ni glädjen? Näe okej, men jag ska göra lite extra glädje skutt på gymmet idag- WOHOO!

Och som om inte Det vore pricken över dagens i så kan jag ju uppdatera er angående mina drömmar. Vet inte hur många av er som läste min förra blogg, men där skrev jag ju en hel del om alla mina skumma drömmar. Brukar ofta jagas av mardrömmar, ja och då menar vi riktiga mardrömmar - skräckfilmerna är bara en försmak till vad som sker när jag sover. Men Nog om det!

Inatt drömde jag att jag va på fest, riktig jävla fest, ni vet när man hoppar upp och ned i luften, hela jävla världen är på samma fest och alla är så sjukt snygga. GAH! Att det blev efterfest (i sömnen då) va väl inte alls förvånande. Men när jag skulle ta mig hem med min loverboy (en före detta loverboy i verkligheten) så kom jag på att det här bådar inte gott.
"Varför inte?" sa han och kysste min mungipa samtidigt som han tryckte upp hissen till hans lägenhet.
Jag letade i mitt huvud efter ett svar.. Tills jag kom på det.
"Jag jobbar imorgon..Eller typ om..1,5h!"
Och där tog det roliga slut. Så om folk tycker att det kan vara skönt att lägga sig tidigt för att få en god natts sömn kan man ju tänka om - När jag sover för djupt är jag ute på en hel del äventyr med mitt undermedvetna.

Och så har vi en hel drös med böcker som ligger och väntar på att jag ska hämta ut dem. Jag säger fortfarande:
Till Alla killar där ute som är ensamma och undrar varför Den där tjejen inte hört av sig, vad ni gjort för fel osv.
Läs Barney Stinsons böcker - näe skämt o sido, men det står en hel del good stuff där i.

Plus att ibland, ibland kanske man måste fråga sig: Vad vill kvinnor ha? Vad vill hon ha?
Och inte va så ego och bara framhäva sig själv. Ett tips bara.


Adios

It's the easter bunny!

Som ett fån tänkte jag att jag skulle försöka sammanfatta min påskhelg, tills det slog mig - Jag har i princip jobbat påskhelgen. Eller OK, jag har varit ledig lördag + söndag, men det är ju bara vanligt folkvett att få vara ledig en helg?
De andra dagarna har jag jobbat. Det värsta är väl egentligen att jag får ta och skylla på mig själv eftersom jag har rätten att bestämma och lägga mitt schema helt och hållet själv. BAM - där fick jag.

Men, de dagar som vart har spenderats med familjen, med ägg, godis, snapsar och familjespel. Som Tamara uttryckte sig: "Att få vara med din familj känns som Julafton, sån härlig stämning". Naw, älskade Tam. Men hon har rätt, vi har förmågan att få till en gemytlig stämning som gör att det känns som Julafton (fast det i själva verket bara är Påskafton).

Och så idag har jag suttit emellan och klickat mig runt på jobb i Norge. Jag vet, jag har precis fått jobb inom psykiatrin, men man måste se framåt, och eftersom mitt vik bara är till dec-13 så behöver jag hålla mina dörrar öppna. Men lite sugen blev jag allt på att dra iväg och köra i Bergen(tvekar när jag tänker på deras dialekt dock) eller Nordnorge. Det var det där med att hitta hem va? Ah jag känner mig som en evigt sökande flyttfågel, flyger vidare efter något mer utmanande, något varmare, något mer.

Men med det sagt blir det dags för dagens utmaning - Att handla och att (Ve och Fasa) komma på rätter att laga i veckan - Jag som Älskar (hatar) att stå i köket.

Kiss away the difference

Jag har blivit dålig på det här. Sämre kanske man ska säga. Kanske är det för att så fort livet går i slentrian så finns intresset inte riktigt där. Eller så kanske det beror på saknaden av en router viket gör att datorn blir liggandes under sängen. Ja kanske är de det som är min ursäkt.

Idag slogs jag av tanken att livet verkligen rullar på, timmarna susar förbi och dagarna går i ultra rapid fart. Och så kom jag på vad det var för dag idag. Och då slog det mig ännu hårdare. Som om inte det räckte har jag även idag varit på ställen som jag aldrig brukar vara på annars- men ofta förut och detta helt omedvetet. Stört. Att tiden rusar på och kvar står man..Kollar sig över axeln och undrar vad som hände?

Ni som läser förstår säkerligen inte ett skit av vad jag skriver om, men vet ni vad? Det är helt okej.

Jag kan väl uppdatera er om att jag fått jobb inom psykiatrin fram till årsskiftet vilket känns sjukt spännande och något av en utmaning.
Men just ikväll, känner jag mig inte riktigt som jag brukar (eller kanske senaste tiden). Liten, ömmlig, ensam och ledsen. En sån där liten tjej som bara drar täcket över huvudet och kurar ihop sig till en liten boll - hoppas på en morgondag och en drömprins som hjälper en att hitta ut igen.
Ja, ungefär så.

Godnatt.

I'm not ready - maybe tomorrow

Den låten får mig alltid att slängas tillbaka och tänka på Dig. Kanske är det årstiden, kanske är det Åren, eller så kanske det är Bergvik och Brunnsäng. Något är det i alla fall.

Och nog är det konstigt. Det enda man ville när man var liten var att bli lika gammal som dom där som man lekte att man var, drygt 20+ sådär. När man var 'vuxen', pratade om problem och fick bestämma själv.
När man sedan befinner sig här önskar man att man var lika liten som då - när man bara Lekte och var lyckligt ovetande av hur livet kan vara. När du lekte att du bestämde själv, men egentligen var det bra tryggt att krypa upp hos Mamma och Pappa och veta att ännu ett tag är det dom som håller i rodret.

Visst är det konstigt att man på något sätt alltid vill vara någon annanstans eller ha det annorlunda än vad det egentligen är?
Makes me spin around my own head.

Sunday it is it is

Är det okej att längta tills Fredag redan nu?
För om det är de - Då gör jag det!

Efter 3 helgers jobb kunde inte nästa helg vara mer efterlängtad.

A gap between two places

En svacka, det skulle jag personligen kalla det.
Hur ska man veta vad man vill göra med sitt liv? Kan man vara helt hundra?

Just nu har jag börjat ifrågasätta en del saker, eller snarare sagt, livet som i just nu.
För tro mig, jag älskar att kunna bestämma över min arbetstid själv och prova på nya saker.

Men i slutändan - Är du inte lite ensam i alla fall? Jo, jag tror nog det...
Det finns fördelar och nackdelar med allt om man tittar ordentligt.
Mitt tillstånd just nu? Så trött, kylskåpet ekar tomt och mina kläder tvättar sig uppenbarligen inte själva. Hej livet.

En någorlunda annanstans

Inatt hade jag en dröm. Kan det vara den nyastartade träningsenergin som gör att man får upp en härlig framtid i huvudet eller är det bara längtan till något nytt?

Det här med att vara kvinna

Har ju sina fördelar, men det jag tänker på nu är framförallt nackdelarna.
Igår var en nackdels-dag för mig i mitt liv som kvinna.
Natten till igår - vaknar av menssmärtor från helvetet - vet inte om jag kommer spy eller gå mitt itu.
Sjuksköterska och allt som jag är försöker jag att hålla mig någorlunda icke-hypokondrisk (vilket är svårt) och undviker att ta tab. in i det längsta.
I ett smärtinferno springer jag upp och rotar ur hela medicin skåpet för att hitta en, EN ipren. Slänger i mig den och släpar mig tillbaka.

Efter typ 1h har det gått över. Ja, att gårdagen började skit är ju liksom tydlig gjort. Sen fortsatte det. Inte nog med att jag inte kunde gå upprätt för att det gjorde så ont så kände jag liksom att 'Nu brister det, Nu går jag sönder' Och då var det inte fysiskt.
Började nästan stor gråta för att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Att det är synd om en när man har mens vet man, men ordningen gick så här:
1. Jag har så ont att jag dör - då börjar man gråta.
2. Att jag ska dö och bara vara 25 är skit sorgligt - gråter ännu mer.
3. Att dö och vara ensam, att inte hittat sin stora kärlek är ännu sorgligare - går det att stoppa?
4. Jag är inte älskad - Ingen älskar mig!!
Ja och där brast det.

Att Fridas bildörr sedan inte öppnades inifrån när jag väl hade tagit mig till affären och jag va tvungen att klättra ut genom backsätet gjorde inte saken bättre.
Allt kändes sedan lite bättre när jag köpte mig själv en choklad bit.

Så för att avrunda.
Att va kvinna kan vara underbart, men när man har mens skiter sig allt och allt är verkligen skit. Vad fan har man gjort för att förtjäna det tänker man.

Och vilken tur det är att hormonerna går upp och ner för idag känns allt mkt lättare.

Humörsvängningar? Nej då.

It's a crazy crazy world out there

Har hela världen blivit fullkomligt tokig??
Exakt så kände jag igår när sak efter sak som kom till mina öron bara väckte exakt samma känsla och tanke: ' Ehm... Vad sa du nu??'

Människor alltså. Om du inte kör över dom fullkomligt verbalt och prackar på dem en massa så drar du undan mattan för någon annan. Alla är väl värda en matta?

(Matta är då inte riktigt en vanlig matta utan kanske snarare en spelgrund liksom, ni hajjar).

kommunikation

I dagen samhälle kommunicerar vi med omvärlden konstant. Genom olika nätverkssidor, som här - Bloggar, instagram, facebook osv osv.
Du är konstant uppkopplad och konstant i kommunikation med andra. Med omvärlden. Du har koll på vad alla andra gör under dagen och vart de varit, deras upplevelser osv. Samtidigt har vi sjukt dåligt kommunikation människor emellan.

Missförstå mig rätt, jag älskar alla dessa kommunikationssätt som vi använder oss av dagligen. Herregud, jag skulle aldrig klara mig utan min mail (kollar den säkerligen 5 ggr per dag) eller facebook eller instagram (kanske om jag var tvungen). Men det känns som att i och med allt detta glider vi längre och längre ifrån varandra som medmänniskor.

Ta bara en sån simpel sak som sms. Ett sms kan tolkas helt annorlunda från person till person och helt beroende på hur personen som skriver sms.et skriver det. Där kan vi snacka om onödiga tjaffs eller irritationer beroende på hur man Tolkar ett sms.
Om du pratade med personen på telefon skulle du höra personens ton och på så sätt avgöra personens intentioner.
Eller ännu bättre, face-to-face då du kan se personens kroppsspråk och ansiktsuttryck.

Att ett litet meddelande, ett litet mail eller en liten kommentar på en bild på facebook eller instagram kan göra en sån skillnad.
Samtidigt som världen går framåt kan jag inte inte tycka att vi även tar ngr steg bakåt.

Så vad vill jag få fram med det här?
Jo att istället för att ta för givet att personen menar si eller så - Fråga personen vad hon/han menar så slipper ni ödsla tid på onödiga tjaffs. Eller, om du inte menar något på ett sätt, skriv det då inte, eller läs igenom det en extra gång innan du skickar det.

Eller ännu bättre - Träffas istället och säger man något (som kan tolkas på ett eller annat sätt) då kanske man tydligare kan se och höra vad personen egentligen säger.


Och nu hoppas jag förövrigt att den här äckelförkylningen som är kvar av influensan släpper greppet snart och att jag snart kan va tillbaka till träningen igen.

Och sen var det två dagar kvar till Alla hjärtans dag - den dagen som singlar känner sig ännu mer singel än vad man egentligen är. Det här med att ensamma människor känner sig dubbelt så ensamma på Julen kan jag faktiskt börja förstå nu när jag jämför den med Alla Hjärtans dag. I och för sig är det ett skämt att jämföra årets största Högtid Julen med en påhittad högtid, men i alla fall.
Jag kommer spendera den jävla dagen på inget annorlunda sätt - Antagligen glo på en film och undra vart min vita riddare tog vägen.
Kommer någon på ett annat sätt för mig att fira så Let me know - Im all ears.

The playbook

Ja så har man legat hemma sen i torsdags med feber,ont i hela kroppen (varje existerande del), tungt huvud och en rinnande näsa och ögon. Med andra ord influensan.
Försökt kurera mig på alla möjliga sätt, är rätt säker på att vitlöken gjort sitt men likväl att de har varit bra att jag inte träffat andra som kunnat känna vitlöksdoften!

Och hittat en ny pojkvän, nämligen netflix. Där har det kollats på romantik,snyftare,skräckisar och how i meet your mother. Vilket har resulterat i att jag beställt båda barneys böcker, inte bara en utan två.
Och inte är det för att kunna göra mina egna knep (eller...?) utan snarare sagt för att se från en annan sida.
Och kanske (kanske) kan jag ge tips och fakta till killar i min bekantskapskrets. Ibland tror jag verkligen att så fort man gillar någon (eller bara tror sig gilla någon för att slippa vara ensam?) försvinner all logik och alla ramar försvinner.

Vad hände med att vara lite mystisk och att faktiskt inte lägga alla korten på bordet?
Ja jag ska ta upp korten i min hand i alla fall och läsa barneys böcker :-) kommer nog ge mig ett par goda skratt!

Nu för resterande delen av kvällen är det någon mysig film på netflix och vila.
Dagens gärning var att gå till Ellbe, handla och gå tillbaka. För en som gick på body pump för mindre än en vecka sen va det oroväckande jobbigt. Men så är det med influensan den skiten!

Ha de!

One and only

Det här med att 'dejta'. Skulle kunna skriva en jävla bok om det, skulle komma ut samtidigt som boken om Killar (Trine som prducent). Nej men ärligt talat nu. Att dejta.
Att göra sig fin, laga mat, ta promenader - försöka hitta samtalsämnen (helst tänka ut några ämnen redan innan så du är förberedd). Försöka lära känna en annan människa, utan press (fast den alltid finns där i bakgrunden på att det Ska bli något mer). För att inte tala om press- Kyssen. När den kommer, när det är rätt läge och Om den ska komma? Pirrar det? Hur vet man det? Hur mycket ska man känna efter? Hur långt ska man gå och på vilken dejt kan man gå längre? Kan man ligga på första dejten?

Ah, jag avskyr att dejta. Jag avskyr dejting världen - därför försöker jag alltid släta över allt och se det som att man enbart lär känna en ny människa - klickar man på något plan så är det tur, antingen får man en ny vän eller kanske någon att dela säng med. Och får du inget av det ovanstående kanske du lärt dig något om dig själv.
Har en del vänner som säger 'men Gud jag älskar att dejta!" - De är oftast de vännerna som varit i ett långt (eller Är) förhållande och alltså inte kommer ihåg dessa känslor. Alternativt att de klickade för dem på första dejten och då hittade dom deras Andra del.

Kanske en del tänker "Men sluta klaga för fan" och ja ni har säkerligen rätt. Men anledningen till att jag ändå gör allt det här, försöker vara pigg och göra sig fräsch, försöker ha ett öppet sinne och träffa nya killar, bara ta det som det kommer - Är ju för att jag Tror att det ska finnas någon för mig där ute, att Han finns. Kanske är jag löjligt naiv och alldeles för påverkad av filmvärlden (för att inte glömma alla tv-serier) men jag kan inte Inte tro att det känts så för alla andra. Man kan ju inte flytta ihop med någon, skaffa barn och gifta sig bara för att "Han är snäll och helt ok". Eller?
Jag vill ha mer än så, bra mycket mer.

För lite mer än två år sedan skrev jag i min förra blogg (doilooklikeisaledrugs) att jag mött min överman.
Att allt kändes liksom fulländat på något sätt, att jag var lycklig. Jag var hundra på att det var Där jag skulle vara. Trots alla tvivel.
Att allt sen föll, både jag som livet runtomkring och tog en helt annan vändning är ingenting som man kan ändra så här i efterhand. Men att saker och ting ändrades kan man säga.

Så, från att ha varit där - där man trodde man skulle vara, till här idag. Att jag fortsätter dejta och pröva mig fram med olika samtalsämnen, utstyrslar, aktiviteter och män är väl inte konstigare än så. Jag vill känna Det där igen. För någonstans borde det ju klicka, även för mig.......Eller?

Som med Rasmus och Benjamin i "Torka Aldrig tårar utan handskar". När de såg varandra så förstod de att 'Det var Han'. Dom hade hittat varandra och behövde inte leta längre. Sånt händer. Inte bara för bögar.

En evighet

Som sjuksköterska finns det en del saker som du behöver för att få en bra vård att fungera.
Först och främst (då bortser jag då från kompetens och det självklara intresset för sina patienter/medmänniskor) är en tydlig läkare som tar tydliga riktlinjer och gör tydliga val i form av behandling - även om det gäller palliativ behandling/vård.

En läkare som ger tydliga instruktioner och som har tagit ställning gällande Målen för vårdvistelsen är A och O för att kunna föra omvårdnadsarbetet i rätt riktning. Det andra som behövs är ett gott och bra samarbete med övrig omvårdnadspersonal så som undersköterskor men likväl sjukgymnaster, arbetsterapeuter osv.

Om detta fallerar, om riktlinjerna inte är tydliga och samarbetet inte fungerar så fungerar ingenting. Att saker och ting bara faller eller att respekten för alla olika professioner inte ses eller bara inte existerar gör att det enda som blir är en jävla soppa.
Och den som blir lidande i slutändan är Patienten.

Därför är det så skönt (faktiskt) att vara bemanningssjuksköterska och på så sätt slippa bli "fast" på ett ställe. Känns en dag skit jobbig och en arbetsplats bara nedtryckt med irritation eller jobbig stämning så vet jag med mig att imorgon är jag på ett annat ställe. Och det för mig är en enorm lättnad. Och likaväl en påminnelse om vad jag inte vill ha.

Sen finns det även arbetsplatser där allt detta (ovan) fungerar som fisken i vattnet, där man känner att alla i teamet jobbar mot exakt samma mål. Så även om omgivningen runtomkring är stressad och pressad vet man att alla här jobbar för samma sak.
Det gör att man ändå kan gå hem och känns sig någorlunda nöjd med sitt arbete och sin insats.

Dagens visdom.

Annars då? Idag är det helg och jag är ledig, så sjukt skönt. Men inte är man oplanerad för det. Nej nej, planer har man alltid. Somliga dagar mer än andra och idag är väl en sån dag.

Jag lever och lär och gråter på kvällarna när jag läser Del två av Torka aldrig tårar utan handskar. Att man kan bli så sjukt jävla berörd.
Förövrigt så är livet bra, sjukt bra.

Staring at the bottom of your glass, hoping one day you'll make a dream last

Inatt drömde jag om något som jag inte drömt om på länge. Så länge.

Och idag är jag inuti ungefär som det ser ut utanför. Grå, dyster och.. Ja en sånn där dag som du glömmer bort, för det är en av de dagarna som bara är skit.
Det skaver på ställen där det för länge sen slutade skava, eller där Jag för länge sen bestämde att nu får det sluta skava.

Ingenting är för evigt. Inte ens ett omplåstrande av ett skavsår.

Gör mig lycklig nu

ÄNTLIGEN!!

Nu är mitt bredband igång igen - Efter ca 3-4 månader utan internet (hemma då) kan ni ju tänka er hur lycklig man är!
Äntligen kan man göra allt det här från nätet som man brukar göra utan att låna en dator. Lyx va!?

Annars dagsläget; Läser Jonas Gardells 'Torka aldrig tårar utan handskar. Sjukdomen' och gråter av både lycka för deras liv, kärlek, men också sorg för att allt detta har hänt - och kanske blir man lite mer berörd för att man jobbar inom vården och kan förstå både tanken med detta ang. smittsamma sjukdomar. Men likväl för att ett handtag med plasthandskar inte alls är samma sak som en hand mot sin kind.

Ja juste, Träning också och lite Livet var det va?
Ja det flyter på!

Oh darling i was blind to let you go

Det slog mig igår. Jag trivs så jävla bra i mina nya lägenhet. Så sjukt jävla mkt bättre än i min förra - fast den förra var dubbelt så stor. Men allt har liksom hittat dess rätta plats. Allt känns som pricken över i.et - perfekt.

Och som om inte allt hade hittat dess rätta plats - det enda som saknas är den andra pussel biten, för att få mig att känna mig inte bara Rätt nöjd, utan nöjd nöjd.

I meet a boy last night

Gårdagen bjöd på lite rödvin i gott sällskap, en stalker film och en massa tjejsnack.
Riktigt lagom och mysig lördag.
Idag har jag belönats med mindre huvudvärk och hängigt huvud -> jag tog en ordentlig Powerwalk. Var riktigt uppfriskande!

Och imorrn börjar en ny vecka, en hel vecka-i princip 8 arbetsdagar.
Och så blir det (förhoppningsvis) besök på gymmet så man kan få igång kroppen igen!

Hur känns det när man lånar någons parfym? Konstigt visst? Lite som Askungen - speciella skor en kväll typ? Slogs av det idag när jag såg hur många parfymer jag samlat ihop (och hur många jag vill köpa mig) att man aldrig blir riktigt nöjd liksom?

Vi drev hjälplöst, hjälplöst ifrån varann

Igår hade jag en riktig pensionärsfredag (enligt min mor då). Startade med På spåret, tycker helt allvarligt att de är ett riktigt bra program! Sen var det ' Tack för musiken', med ingen mindre än Tomas Ledin. Herrejösses vilken musik han har gjort!

Och vilka låtar. Rubriken exempelvis - aldrig hört den förut men gud, den tog mig verkligen. Kändes som en låt om ett annat liv (ett gammalt liv). Och avslutade sedan kvällen med 'Himlen är oskyldigt blå', även de en bra film.
Så en lugn och skön fredag, precis vad min förkylning behöver för att komma på rätt spår igen, dvs. spåret där man kan få börja träna igen.

Idag har jag fördrivit tiden med Jax - Herrejösses.... Jag blir knäsvag, darrar liksom. Jösses, det där med att ha en brandman eller liknande kan strykas, jag kan ta en SoA medlem, inga problem - Jax. Japp, men dags att vakna upp ur dagdrömmeriet, för nu ska jag åka iväg och hämta mimmi och frida sen står lite myskväll på schemat!

Det är inte som det ser ut..

Jag har lyckats bli välsignad med Världens Värsta inåtfinne - Ja, jag, 25.årig tjej. Man börjar ju undra när det ska ta slut? Tonåren gick ju över för År sedan. Men denna ger sig inte. Den är liksom så pass hemsk att jag vaknade av den för den gjorde så jävla ont, försökte med alla medel att klämma bort den.. Men den verkar ha rötter i Kina för det går inte. Så nu går jag runt här och känner mig som Frankenstein.

När man slås av en känsla, ni vet. Jag har en förmåga att göra val som ser ut som mina självklaraste - men det är precis tvärtom. Mina klaraste val, som jag skulle göra om och om igen, gör jag inte - För på något vänster är de liksom inte mina längre. Jag har inte den valmöjligheten och då, därför, väljer jag något annat.
Men hade jag andra valmöjligheter, hade jag väldigt ofta handlat annorlunda.

Idag är min sista lediga dag på, ja, ungefär 10 dagar tror jag. Och jag hatar egentligen den här tiden av året, efter jul och nyår, så att jobba konstant gör mig inte så mkt. Då går tiden fort och en ny tid kan komma.
Det jag önskar mig mest av allt nu (av Tomten om han nu finns) är en resa till solen. Det, om något, skulle behövas. Och en tidmaskin..

To be continued...

And the year was 2012

Något försenat men ändå, har kommer något så när en årskrönika (ska försöka göra den kortfattad) av året 2012.
Förseningen beror på Livet, hoppas Ni har överseende med detta.


Jan - 2012

Januari började med fest hos Mange (kom igen nu) i P-hagen, följdes av mammas födelsedag, blev bio och middag.
Januari månad präglades sedan av en långdragen influensa på lite mer än två veckor och sjukskrivning, att va tillbaka på gymmet fick ju även de en ny innebörd. Att man kan va ung men ändå så svag? Även Pappsen fyllde år och detta firades, jag som höll mig inne och de andra som slog klackarna i taket.

Feb - 2012
Började nytt jobb efter sjukdomstiden och blev inslängd i verkligheten, på alla plan. Fick en ny syn på män - snarare sagt en ny inställning.
Den närmaste tiden spenderades dels på gym och dels frågandes.
Klippte lugg och fixade en 'Suit up' - fest i sann Barney anda!

Mars - 2012
Åkte ner till Skara för att hänga lite med Trine, drog iväg till Gbg över ena dagen. Höll på att slå ner en servitris på Pizza hut och körde hem till SKara i 180km/h med polisen lite efter..
Andrea hade en riktig tjejfest som pricken över i.et!

April - 2012
April månad började med en tripp till Paris med mina bästa Andrea och Frida. Där hälsade vi på Andrea's bror Kevin, hängde lite med Jeff, höll på att bli gruppvåldtagen utanför Notre Dame och besökte Eiffeltornet. Strawberry Daiquiri fick även en ny innebörd på en tysk ölpub, i princip ett glas med jordgubbs vodka - MUMMA!
Kort och gott en stad som jag spontant känner att man måste åka tillbaka till!

Maj - 2012
I maj blev de sommar - Eller?
Massa härliga nya möten med nya människor. En försmak av sommaren!
Tamara fyllde 23 och det firades ordentligt!

Juni - 2012
Summerburst, galet, tokigt, helt extas, måste göras om!
Midsommar som man va sjuk på..blev en lugn kväll för vederbörande.


Juli - 2012
Semestern kom där lägligt, åka ut till Slandön med Alex och alla grabbar, Frida, Jhon och Linnea. En härlig och rolig jävla kväll! Bra start på semestern.

Efter detta åkte jag och mina backpackers Andrea och Frida till Rhodos! Där va de stekhett och likaså vi. Hängde på solsidan och träffade bland annat på Jesper.
Kom hem en vecka senare lägligt till Andrea's födelsedags fest brunbrända och fina.

Aug - 2012
Andrea fyllde 23 och kalas hölls på Crazy- och de va exakt va de va!
Grönan besöktes och ytterliggare härliga sommarkvällar hölls. Började jobbet igen, kaos som vanligt på sjukhuset.


Sept - 2012
Slutet av september blev det äntligen flytt för mig. Från nygatan till härliga Biborgsgatan. Och innan dess det härliga flyttstädningen, kommer ta lång tid innan jag gör sånt igen.

Okt - 2012
Slutade på jobbet, lagom tills dess åkte jag och Mammsen iväg på en välförtjänad semester, två veckor på Mallorca. Blev mkt sol, bad och träning. Och verkligen något som man behövde! Kom hem utvilad, brun och fräsch lagom till någons 25.års dag.

Nov - 2012
Fyllde 25.år och hade 50.års fest tillsammans med bästa Frans på Torekällberget. Temat var utklädnad och jag vann pris för bäst utklätt - Jag var en jävla Julgran och stämningen va på topp!
En vecka senare tog jag mitt pick och pack och drog över till Norge för att jobba lite.
Och min Norge vistelse kommer jag inte gå in så mkt mer på, det kan ni läsa i de andra inläggen :-)

Dec - 2012
Kom hem lagom till andra advent och spenderade tid med mina bästa. Jobbat lite överallt, Karolinska, Södertälje sjukhus, inom Södertälje kommun. Åkte en tripp till Åre med järngänget. Och så fick även jag lite julledigt. Juldagen spenderades i gott sällskap på Berget och Nyår spenderades likaså det i gott sällskap.


Så för att avrunda detta lite hattiga inlägg. Jag läste något jag hade skrivit i ett mail till någon för ungefär ett år sedan (citerar) 'Jag är ingen tjej som är sådär lycklig och tror att lyckan ligger i en ring på fingret och barn'

Det slog mig - även jag har ändrats på ett år. Jag är fortfarande ingen tjej som tror att lyckan ligger i att ha en ring på fingret och barn krälandes runt fötterna.
Men jag är en lycklig tjej. Och hur jag gjorde för att bli det, lycklig, eller vilken väg jag tog är för mig fortfarande ett frågetecken, men Lyckan - den är hos mig.


Och nu följer ett nytt år med (förhoppningsvis) ännu mer resande, spännande möten, härliga kvällar och samtal och lycka.