And I wonder how much going have you got

Det här med att vara sjuk. Det är ju ett ont måste i ens liv (uppenbarligen ett måste). Med hösten kommer nya förkylningar och sjukdomar och de smittar ju som pesten. Framförallt om du suttit i blåsten på ett flyg och redan blivit nerkyld.
Så som ni alla fattar har jag också drabbats. Måndagskvällen spenderades med att snyta mig samt två rinnande ögon och ett dunkade huvud. Vaknade 05:20 tisdag och va redo att göra mig klar för jobbet när jag insåg att det går inte. Feber, rinnande ögon och fortsatt dunkande huvud. Slängde mig i säng. Och tur va det.

Idag känns det lite bättre, men är slutkörd. Hatar ju dock att vara sjuk så har försökt att sysselsätta mig på alla möjliga sätt. Typ rensa mina lådor, slänga gamla destruktiva lappar från tonåren, hitta orken till att plocka undan sommargarderoben (för att få feber svettningar och lägga ner allt).
Hamnade i soffan och kollade på Call Girl idag. Hemsk hemsk film, shit va berörd jag blev. Grät och grät. Svin det finns i världen.

Och kvällen avslutades med en gullig film (?) Wicker Park med Josh Hartnett, sjukt annorlunda och fin faktiskt - kan rekommendera.
Men för att väga upp kärlekstjaffset kollade jag även på Stalkers, creepy värld man lever i - Återigen.

Så för att sammanfatta synen på världen för tillfället:
Creepy och girig men på vissa ställen och platser ; med en touch av värme