Jag hatar!

Hur vårdkontakter i Sverige är mot varandra i telefon eller i praktiken.
Är det ett rent missnöje med livet eller bara i allmänt-Fel person på fel plats?

Jag säger då det, har aldrig någonsin i hela mitt liv blivit bemött på det sättet som jag blivit bemött i mitt yrke när jag ringer för att fixa patienters vidareplanering.
Något som ligger mig varmt om hjärtat. Men tyvärr verkar det inte vara så för de jag oftast får på tråden.

"Vi kan boka in tider men om inte patienten dyker upp kunde jag inte bry mig mindre"

Då känner jag bara - Va fan har du satt din fot inom sjukvården för?

Men jag knep ihop och försökte få till en vettig konversation.

Så här dålig kontakt, inom vårdkedjan kan jag säga att jag minsann inte stötte på i Norge och då är det ändå vårat grannland. Svenskar alltså.

Still I choose to swim, slip beneath the tide

Gårdagens visdom (till mig själv, men kanske även andra kan dra lärdom av detta?):
Försök inte att släpa ner en cykel för en trappa, det kommer inte att gå bra eller sluta som du hoppades att det skulle sluta. Kommer gå ännu sämre om du har ett sjukt stort paket på cykeln.
Gå runt och ta inga genvägar, det lönar sig i slutändan!

Jag drog ner min cykel för en liten ramp, trodde att det fanns ytterligare en såklart? Nej då var det en trappa och så tänkte jag
"ÄH! Skit samma, det är bara bära ner cykeln, kommer gå hur bra som helst"
Ja..Cykeln ramlade typ omkull på mig, paketet ramlade ner för trappan och där stod jag, som fastfrusen med en jävla cykel över mig.
Kommer det en vänlig själ bakom som jag hade följande dialog med:

Okänd schysst medmänniska: "Vänta, jag kan hjälpa dig!"
Jag: "Nej tack det går bra! (fortf. fast med cykeln och fast besluten att detta SKA gå, sjukt pinsamt)"
Okänd schysst medmänniska: "Säkert??"
Jag: "JAVISST!! Jävla cykelhelevete sluta häng på mig!!"
Och sen rullade den i princip nerför trappan och jag fortsatte svära medans den okända schyssta medmänniskan ställde sig och tände en cigg och iakttog mig. Måste ju varit rätt komiskt så här i efterhand.

Dagens visdom då?
Gör bara sådant som du känner att du vill själv.
Sluta lägg över en massa saker som man "Borde" göra eller sådant som man antar att "Andra" vill att man skall göra.
Lyssna till dig själv.

Och kanske borde jag lyssna till mina egna råd och handla efter dem jag med?
Just idag - känns livet rätt bra.

Men än ljuder trumman och än hörs vår sång

Vilken sjuk helg jag haft!
Ja sjuk i bemärkelsen jobb-sjuk. Alltså inget drama som man skapar självmant med för mkt alkohol susandes runt i blodomloppet.
Nej nej, sjuk helg på jobbet. Trodde jag skulle slita av mig allt mitt hår, så tokig höll jag på att bli av allt springande och alla hinder. Men som jag fick höra (och som jag försökt intala mig själv) kanske man växer av utmaningar och blir tryggare i sig själv - Ja hoppas kan man ju alltid.

Så därav är inte jag helt säker på vad det är för dagar längre - för mig är det söndag alt. lördag idag. Min lediga dag.
Sov som en Gud inatt. Utan mardrömmar och utan jobbiga känslostormar. Bara sov, som att flyta runt på ett hav av bomull.
Sen va det till att springa iväg till frissan och få lite välförtjänt färg i håret - nu borde jag klara av sommaren!
Och som den självständiga kvinnan jag blivit (hatar det egentligen) har jag sedan skruvat upp hyllor i mitt kök och klättrat runt.
Att slås av tanken 'Äh vem behöver en man?' är väl ändå rätt...befriande i sig.
Men jag har kommit till en tid i mitt liv när jag vill vara lite bunden och inte helt fri. Men klarar mig fri gör jag ju.

Annars då - börjar värmen komma. Jag har precis klickat hem ett par nya träningsskor och två par converse lagom till sommarn tänkte jag. Den senaste nya bikinin ligger i garderoben och väntar - men den får vänta ett tag till. Det går bra nu. Hur har ni det där ute?

Under ett samtal med Andrea ventilerades en hel del, och jag kom ännu en gång fram till samma slutkläm:
"Vill jag egentligen det? Och hur vet jag vad som är rätt?"
Och hon svarade mig, på kanske precis det sättet som jag omedvetet önskade att hon skulle svara:
"Tänk inte på det. Lev lite. Och sen får du känna efter efteråt. Annars kommer du garanterat aldrig veta".
Hon är klok hon, den där Andrea.

Och visst är det väl så,att man måste leva för att få nya funderingar och tankeställare.



Låt oss gå för långt.

You can spend your life drawing lines or spend your life crossing them

Återigen en härlig helg. Som bjöd på sol, vänner och dryckes dryck.
Solen börjar äntligen värma upp alltomkring och alla oss och det känns som folk (till följde av detta) blir lite tokiga och slänger av sig kläderna (mor min exv).
Jag själv tenderar att behålla kläderna på - En stund i alla fall.

Och som om inte solen värmde, den här årstiden kan få en att se saker och ting från andra perspektiv.
Helt plötsligt är allt inte så solklart längre, även om solen lyser just så klart.

Emotions

En tanke föds, som i sin tur föder en känsla som i sin tur leder till en handling.

Mina tankar nu för tillfället.. Jag försöker lära mig Välja mina känslor - via tanken.
Samtidigt. Lättare sagt än gjort.

Säkert handlar det om tankar och känslor redan från när man var liten.
Det som känns nu är svårt att sätta ord på. Det jag mest av allt vill göra är att dra täcket över huvudet och stanna där i ett par dagar. Där man bara får vara.

Röd dag

Idag är arbetarnas ledighetsdag, men inte för mig - Varför?
Jo för sjuksköterskor finns det inga röda dagar, alla dagar är arbetsdagar.
Men klagar gör jag inte - nog bjuder landstinget på lite mer pengar idag än i vanliga fall (det ska vi va glada över va?)

Hoppas ni har en glad första maj i alla fall och att ni är sjukt bakis ;-)

Ha de!