ryggradslös

Är jag då inte.
Och är man det kan man säkert hitta en ryggrad att låna.

Ni vet när man nått sin gräns?
Sin limit liksom-Jag blir alltid så förvånad över hur låg den gränsen kan vara, eller snarare sagt hur långt man kan gå.
Tills man finner sig själv där. Vid det man trodde sig var ens "gräns" och man långsamt(som David Hasselhoff joggningen i baywatch) ser sig själv gå över den och helt plötsligt...Gränsen var framskjuten ytterliggare något.

Jag tror iallafall att jag nått min. Men det är idag, idag är onsdag, vad jag tycker på fredag eller lördag, eller varför inte söndag är en helt annan femma.

En lärdom? Att dejta är kul!

Brukar glida runt

Hänga runt, långa pengar....
Näe. allvarligt talat så är det väl inte riktigt så va.
Men senaste tiden har jag funderat en hel del på det här med att vara ekonomiskt oberoende (långt därifrån än så länge dessvärre). Hur jävla skönt vore inte det?
Man jobbar för att man tycker att det är roligt och för att man vill göra en insats, inte för att man måste få ekonomin att gå ihop.

Det är min framtidsdröm. Hittar jag någon påvägen som har samma mål som mig och även - en plan för att nå dit-Då kör vi!

Med det sagt betyder det inte att jag inte älskar mitt jobb. Kom på det häromdagen att trots att jag ibland funderat: "Hur fan tänkte du Elin när du valde att bli sjuksköterska?" så valde jag rätt. För som svar på min egna fråga kan jag säga : För jag älskar att jobba med människor och möta personer som utvecklar mig eller som jag i någon mån kan ge något :)

Fortsätt

Jag förstår verkligen inte syftet med att allt som är gott ska vara så jävla onyttigt.
Det är liksom som den förbjudna frukten, lustträdgården. Ja jag förknippade precis allt det med choklad, godis, hemmagjord pizza, massa fett och kolhydrater.

Ja, de är då i helt hundra lätt att vara människa. Tack och lov finns det så mkt andra saker som också är himmel men inte är onyttigt.