Min syster "The little shithole" Odell

Skämt o sido! Vi alla vet ju hur mkt jag älskar min lilla syster. Men så härligt att kunna va sig själva med varandra, och med att va sig själva menar jag att va lite som man kan tänka sig att bröder är mot varandra. Vi kallar varandra för fula saker och om det är någon som jag kan kalla Lille Fritzl utan att få en utskällning som är det lille Odell.


Idag är det dagen före midsommar, skulle kunna likna det vid "Dagen före dopparedan" men o andra sidan ändå inte.
Här sitter man med tungt huvud och snorig näsa. Kan man tajma in det bättre? Sovit i vad som känns som 100 år men fortf. tungt huvud och trötthet som överstiger mitt sinne.
Men imorrn är det midsommar, och som om det skulle vara Julafton (även fast Midsommar inte alls är lika viktigt för mig som Julen) så ska detta firas.
Lille Odell ligger hemma med ännu värre näsa och huvud och ser till att tv-n används ordentligt och låter mig och Andrew sköta resten.

Vad jag ville få fram med detta något schizofrena inlägg? Att jag älskar min syster och Julen och Glad Midsommar på Er allihopa!

Vi borde gå hem

Helgen har bestått av bravader. Dekadens och en slags försmak av sommaren. Kommer bli grymt.
Fredagen började med att vi skulle fira Andrea's examen som röntgensjuksköterska, de blev härliga människor på Crazy Town som åt och drack. Jhon bjöd på en dansshow i särklass! Festandet fortsatte sedan ända in på små timmarna och när Frida och jag kom hem till mig och lagade lite fyllekäk (vuxen poäng? Eller träningspoäng kanske - bra leverne?) hade jag nästintill varit uppe i 22 timmar.

Vaknade till en lördag då det var tänkt ett besök på stranden - Eh det regnade? Jag förstod ingenting. Tog tag i dagen och tänkte "Denna dagen ett liv". Och vilket liv det blev.
Efter en cykeltur i princip ösregn och lite fuck the dealer va alla på topp igen. Inte skrattat så mkt på länge som vi skrattade under lördag kvällen. I en hög.
Att vi sedan fick höra kommentaren dagen efter i form av:"shit vilket förkrökt ni måste ha haft igår, hur många va ni egentligen?" Och svaret blev "Bara jag, Elin och Frida" säger väl ändå det. Vilken helg, vilken kväll.
Och vad jag älskar mina brudar! Idag var det en ngt mer sliten syster som släpade sig till jobbet, men efter ngr kaffekoppar kände man sig som pånytt född.

Och efter dagens gymmade och cyklande med min hoj ska jag nu avnjuta lite middag med Eric Northman. Jösses - kan han inte bara komma ur tv.n och ligga På mig? I mig? Ah ni hajjar. Finns inte ord att beskriva. Men gah kanske uttrycker en del?

Gymmets klantarsel

Sen jag började gymma ordentligt, ja där i februari nån gång så har jag lyckats åstadkomma en del historier.
Allt från att köra en maskin helt fel men själv vara säker på att jag gör tok rätt till att ramla ner från Chins maskinen.

Förra veckan slog jag dock mitt klantarsel rekord. Hade kört ett långt pass och va helt slut körd. Så kom Andrea och ville att jag skulle köra lite crosstrainer med henne. Tänkte att jag kunde ju ta de som lite nedvarning innan stretch och hemfärd.
På något vänster tänkte jag att jag skulle va lite häftig och köra med ett ben och lyfter därför ena foten från pedalen och trampar för full fart med den andra foten. Detta resulterar (såklart) i att pedalerna går sjukt fort. Och rätt som det är slår jag till min fot (den som är i luften), tappar balansen och foten körs in i hålet där pedalen kommer ifrån samtidigt som pedalerna fortsätter att trampa runt runt. Jag ramlar av crosstrainer med foten kvar i hålet. Med en misshandlad fot och en hysteriskt skrattande Andrea tog jag mig därifrån. Den andra grannen på sidan om mig visste inte vart han skulle titta och frågade hur det gick, försökte va lite schysst liksom.



Som att inte det här räcker eller tär på mig så lyckas jag alltså idag när jag är påväg ut från gymmet slänga min vattenflaska med vatten på just den här killen som var min andra granne vid crosstrainer-incidenten. Så han blir alltså nedskvätt med vatten och tittar upp på mig och säger: "haha Hej är det du igen :-D".

Jag skämdes och sprang till min cykel. Trots allt detta går jag ändå dit varje dag och kör - det kallar jag inställning va?
Och tur är väl det ändå att det ger resultat?