Living on the edge

Den här helgen har varit kort och intensiv och bjudit på: övertid på jobbet, löpträning, besök på akuten och 2 stygn i hakan, dans, blivit bjduen på middag, filmkväll med några favoriter och avslutas med mer jobb.

Intensivt sa jag ja.

Kräftis

Helgen bjöd på jobb jobb jobb och kräftis. Lördag eftermiddag fick jag skjuts ut till landet och där blev det snaps, kräftor och sånger precis som det sig bör.
Drog in till tokstan igen och kollade in öppningen på Berget.
Sägas kan om det att: det kommer nog ta ett tag innan jag går dit igen. Personal som inte verkar vara serviceminded och inträdet - Jag kan lika gärna gå ut på caféet. Tur var det att jag var nästintill nykter. Trots de blev natten rätt sen med sena samtal och kramar framför tv.n.
Somnade ändå gott och vaknade pigg och fräsch.

Veckan som är på ingång består av jobb, träning och middagar.
Idag har jag pysslat med hushållsarbeten hela dagen. Började med tvättstugan runt sisådär 06 imorse (tummen upp för det eller hur).
Tvättat i princip allt. Så jävla rent va.
Och nu följs kvällen med PH och sen lite bok och sömn. Känner mig lite som en människa som konstant springer runt från det ena till det andra. Och kanske har det varit lite så de senaste veckorna. Alltid på språng, alltid något att komma till. Just därför kände jag idag att min lediga dag skulle vara oplanerad. Och handen på hjärtat har det faktiskt inte känts så skönt på länge att vara oplanerad.
Drog på en ansiktsmask och satte på mig mysshortsen - de är två tummar upp.

Back to square one

Hösten är på ingång. På ett sätt melankoliskt-på ett annat: jag kudne inte önska mig ngt annat. Älskar tända ljus, skräckfilmer och höstmodet. när regnet piskar mot fönstret - Ja, det är helt ok.
Och likaså den lugnare personen som jag tänker inta skepnaden av att vara. Vi alla har ju en lugnare version av oss själva.

Med det sagt, Paradise Hotel start och löv som faller. Det enda jag behöver är ett varmt täcke.
Amen

I think I'm gonna stay, gonna stay in the grey

Jag har alltid varit något av en Grå person.
Jag kan aldrig säga exakt vad som är rätt och fel. Jag kan aldrig säga ja eller nej. Jag kan Aldrig välja.
Jag velar. Jag är en person som alltid väljer "kanske" om kanske finns, eller ännu hellre: Pass - om de skulle vara ett val.
Är det konstigt om man då blir ngt frustrerad när man själv måste ta tag i saker och ting? Inte alls.
Någon dag kanske jag växer upp och börjar ta egna val och ansvar för dom.

Hursom helst: tillbaka i vardagen och livet som rullar på.
Man ska ju tydligen enjoy the ride så att säga: så de är väl de jag ska fortsätta försöka göra.
Kroatien levererade, likaså Göteborg: kanske för bra till och med.
Bilder kommer snart- kanske, låt oss säga Söndag

Puss på er!