Nothing worth having comes easy

Man vet att man är något om man har en eller flera haters - Eller hur är det man säger?
Jag har aldrig kämpat för att åstadkomma eller frammana sådana känslor hos någon gällande mig. Men trots detta slog det mig häromdagen att jag verkligen måste ha lyckats.
Och det roligaste?
Det enda jag har att säga om det är Tack. Tack för att du/ni känner behovet av att ge mig blickar och lägga ner den energin på mig genom att vända dig/er om och ge mig snea blickar i trappan.
Jag ler :-)

Helgen har varit en av det i särklass bästa helgerna på länge! Vad jag gjort?
Levt livet med ruset, men ett rus som kommit utan alkohol - Livets rus. Och idag har jag både hunnit träna, varit på plantagen och införskaffat nya blommor - planterat om och nytt med mamma, lagat mat, städat och solat.
Kvällen avslutas med att resan till Trine är bokad (en långhelg i Skara, där kan vi snacka om saker att skriva om) och lite psykologiläsning följer härnäst.

Dagens fundering; att fira eller inte fira när man fyller år.
Det är frågan.

Det smidiga livet

Hur ter sig då det?
Det smidiga livet är det där livet som på ett eller annat sätt bara faller på plats. Där varje pusselbit hamnar lite mer där den borde eller skulle ha hamnat.

Att shoppingen ligger på topp (ekonomin på botten?) gör väl detsamma när livet känns helt klart ok.

Ikväll blir det familjemys med idol och ett glas rött. Och ledig helg utan planer - förträffligheten känns av.

Hejpa!

And I wonder how much going have you got

Det här med att vara sjuk. Det är ju ett ont måste i ens liv (uppenbarligen ett måste). Med hösten kommer nya förkylningar och sjukdomar och de smittar ju som pesten. Framförallt om du suttit i blåsten på ett flyg och redan blivit nerkyld.
Så som ni alla fattar har jag också drabbats. Måndagskvällen spenderades med att snyta mig samt två rinnande ögon och ett dunkade huvud. Vaknade 05:20 tisdag och va redo att göra mig klar för jobbet när jag insåg att det går inte. Feber, rinnande ögon och fortsatt dunkande huvud. Slängde mig i säng. Och tur va det.

Idag känns det lite bättre, men är slutkörd. Hatar ju dock att vara sjuk så har försökt att sysselsätta mig på alla möjliga sätt. Typ rensa mina lådor, slänga gamla destruktiva lappar från tonåren, hitta orken till att plocka undan sommargarderoben (för att få feber svettningar och lägga ner allt).
Hamnade i soffan och kollade på Call Girl idag. Hemsk hemsk film, shit va berörd jag blev. Grät och grät. Svin det finns i världen.

Och kvällen avslutades med en gullig film (?) Wicker Park med Josh Hartnett, sjukt annorlunda och fin faktiskt - kan rekommendera.
Men för att väga upp kärlekstjaffset kollade jag även på Stalkers, creepy värld man lever i - Återigen.

Så för att sammanfatta synen på världen för tillfället:
Creepy och girig men på vissa ställen och platser ; med en touch av värme