Nibiru..Eller?

Och så överlevde vi Jordens undergång, mänskligheten har ännu en gång gjort narr av Gudarna! Eller?
Börjar vårat ego bli för stort?

Skämt och sido, det här med Nibiru (planeten X) kanske har en poäng. För även om det kanske inte alls är så att jordens undergång är nära så har väl ändå kunskapen om vår dödlighet en slags påverkan?
Att slås av tanken att jorden kan kola vippen (och inte bara enstaka människor) kan nog få en hel del att börja tänka om och kanske tänka rätt. Prioritera annorlunda.
Eller har jag fel?

Jag har prioriterat. Prioriteringen för denna tid har varit familj och vänner. Och därav även, inte prioritering av bloggen - Ber om ursäkt för detta. Men när man har de nära och kära omkring en (som man vill ha) vill man ta vara på tiden.

Imorgon är det årets sista dag. År 2012 går mot sitt slut. Och vilket år.
Det är med glädje och entusiasm som jag ser framemot år 2013.

En sammanfattning av året kan komma att komma imorgon - innan jag slår klackarna i taket dvs.



P.s Visst är det skumt - när du är olycklig och nedstämd har du så mkt att säga. När du är lycklig och tillfreds är det så jävla lätt att bara va? D.s

It's beginning to look alot like christmas

Mitt huvud bankar som en besatt, førsøker klunka i mig vatten då det ær det førsta som slår mig - Vætskebrist. Men hitills har det inte hjælpt. Och barnen som vill skrika i hela långa gången på sjukhuset gør det inte direkt bættre.

Jag som har blivit något mer barnkær på sistone fick ænnu en gång sådan avsky.
'Før fan sætt inte ner ditt skrikande barn bredvid mig och tro att det ska bli bættre før det blir det garanterat inte' - Ungefær.

Nu har jag checkat in och skrivit ut mitt boardingpass - Snart påvæg!

Ha en bra kvæll allihopa.

Somliga går med trasiga skor, sæg vad beror det på

Helgen børjar lida mot sitt slut, och likaså mitt vik hær i Norge.
Kænns skønt på ett sætt.
Helgen har varit...bra, utmattande kænslomæssigt men annars lugn jobbmæssigt.

Imorgon føljer dagen med en blodprovskurs (varfør man lagt den i slutet på ett vik kan man fråga sig) før tydligen må man ta en sånn kurs oavsett - før att få ta blodprover på detta sjukhus (som sagt, varfør man lægger det i slutet på ett vik kan man fråga sig). Jag som brukar ta blodprover flera gånger i veckan. Så nu har jag suttit och øvat in i vilken ordning man skall ta proverna....Jøsses alltså, norrmænnen...

Slog mig hur annorlunda mitt liv ær nu jæmført med før ett år sen. Då jobbade jag på ett jobb som jag inte riktigt kænde var min grej (hærliga kollegor såklart men ændå). Jag kænde liksom lite "Jaha..ær det hær allt?".
Och nu sitter jag hær, i Norge och har hitills klarat mig rætt bra på min svenska och mina kunskaper. Nytt boende har man æven fixat. Och kærleken... Ja den ja.

Før ett år sen satt jag gladeligen och væntade på någon från Norge, hængav mig som de kanske heter før vad som sas. Att man kan gå så fel ibland? Visst ær de intressant och lite...konstigt.

Nu som sagt ær det annorlunda, allt..och det ær på ett bra sætt. Jag har hittat mig sjælv.

Och kvællen som føljer med mig sjælv skall jag spendera med att først laga lite mat, i køket som j ag delar med 5 andra och sedan krypa ner i sængen. Det hær med att læsa bok børjar jag bli trøtt på.

Ses snart kæra vænner och alla som jag kænner!

Live through this and you won't look back

Idag møttes man av riktigt ruskvæder. Først såg det ut som endast snø, tænkte att de va ju mysigt. Sen att de va en smærre storm nær man gick utanfør dørren va ju en annan femma.
Fryser så dær att det gør ont ni vet. Riktigt ont. Vill bara gå hem igen och dra tæcket øver huvudet.

Inatt drømde jag om dig. Har inte hænt på..sækert år.
Konstig kænsla nær jag kom på det nær jag satt och pluggade på blodprovskursen.
I drømmer var jag tillbaka på Brunnsængsskolan, nær jag gick i sjuan.
Jag smøg runt och skulle hitta tillnaka till ditt skåp, dær jag skrev ngt bara før att læmna ett mærke liksom - jag har varit hær. Precis som du hade skrivit på mitt skåp.
Jag visste æven med mig att du fanns dær...och det gjorde mig nervøs. Va så længe sen jag hade sprungit på dig, kommer jag ihåg att jag i drømmen tænkte.

Visst hænder det att jag tænker på dig, men sådær som man gør nær man drømt ngt ær en annan femma. Jag kommer aldrig va okej med det faktum att du inte finns. Men jag har accepterat det.
Och sorgligt ær vad det ær nær man inser att det bara var en drøm.

Imorrn børjar min sista arbetsvecka hær i Norge och det ær med glædje som jag meddelar det. Missførstå mig rætt, Norge ær vælkommande osv i sig, men att vara ensam utan internet eller tv, det ær fanimig en prøvning (verkar ju funka sådær i och med att jag snor datorer och wifi på sjukhuset konstant).

Ha en bra søndag nu allesammans!

Tror du att du och jag kommer att ses igen

Killar som ej fyller sin funktion hos mig førtillfællet då vi ses alldeles før lite ær føljande.

"Jax" Jackson Teller.

Det førsta jag ska gøra nær jag ær på svensk mark igen ær att sætta mig vid min dator och glo igenom de avsnitt jag missat av SoA. Jax gør en liksom...førhæxad. Av honom. Om han fanns på riktigt skulle jag kasta alla mina førvæntningar om en "bra" (icke kriminell) kille åt sidan och bara køra. Han ær før guda-aktig før någonting annat.
(verkar ju inte heller kunna lægga in bilder på den hær skit datorn från sjukan).

Eric Northman
Vem vill inte ha sex med någon som sætter tænderna i en efter att man blivit introducerad før "True Blood" och framførallt..efter att se och låta sig førblindas av Eric Northman. Ja, jag behøver væl inte sæga så mycket mer æn det.
I julklapp ønskar jag mig sæsong 5 av True Blood.

Och som dagen idag ær det exakt 30 dagar kvar till Julafton, jag ræknar ned!

Drømde førresten inatt att jag træffade den "riktiga" Christian Grey (ur femtioa nyanser av honom). HerreJøsses! Ja det hær med riktiga mæn kanske ær en saknad i mitt førtillfællet lite halvgrå (Grey) liv....

Stockholm Stockholm værldens stad

Hela den hær dagen har varit lite upp och ned vænd, upp och nedvænda dagen kan man sæga. Børjade med att det enligt mitt schema var planerat att jag skulle køra nattpass fredag-lørdag (såsom nu).
Så igår tænkte jag lægga mig tidigt, gick æven upp tidigt. Så dær runt 22 krøp jag ner under tæcket, då ringer telefonen. Var avd. som jag ær placerad på och enligt deras schema skulle jag køra nattpass såsom torsdag-fredag (och va ledig idag). Tur att jag bor næra - traskade øver, och mkt riktigt, på deras schema stod det tors-fre och på mitt stod det fre-lør.
Ænnu en gång - min bemanningskonsult verkar inte ha alla hæstar i hagen. Nattpasset i sig va lugnt och tur var væl det med tanke på att jag va uppe ett dygn i stræck.

Kom hem runt 8 imorse, slocknade vid 9, vaknade av att ngn norsk førsæljare ringde vid 14 och bestæmde mig før att gå upp.
Traskade och køpte svenska ELLE och læste lite mode.
Nu kænner jag mig typ som en fågel som blivit påkørd av en lastbil. Sømnen behøver få komma snart kænner jag.

Det som stør mig mestadels nu ær att jag ær ledig fram till måndag, Måndag. Jag kunde lætt vart hemma i Stockholm och gått på SHM som alla andra mænniskor - men ikke, jag ær fast hær.

Det skøna med att bo så hær dock (førsøker ju alltid hitta en positiv vinkel) ær att man får tid till så mkt annat.
Fastnade framfør ett New York reportage i ELLE och kænde att det dær med New York resa før i år, såsom 2012, ær något som jag inte kommer kunna uppfylla.
Men Om jorden inte går under 21/12 så ær detta något som skall gøras år 2013.

Och med ens hade vi lite framtidsplaner, om inte med alltfør lång framtidshållning ;)

Med det sæger jag godnatt, før nu skriker min kropp efter en skøn kudde och ett mysigt tæcke.

City of dreams

Eftersom jag aldrig kom fram till Gallerian igår gjorde jag ett nytt førsøk idag. Och den som søker skall finna - Stæmmer væl ganska væl ændå.
Efter en lång lång væg, tænk er typ landsvægen mellan Hølø och Jærna så førstår ni vad jag menar, såg jag ett litet samhælle. Och dær,efter att jag gått igenom hela samhællet reste sig en stor Galleria kallad "Strømmen senter".
Dyngsur som jag va skakade jag av mig allt vatten och førsøkte gå i lite affærer, efter typ 30min kom jag på det jag redan visste - Det ær Før dyrt i Norge. Så fønstershopping fick det bli før mig.

Och de dær 3,5km tillbaka till min lilla by tog jag med bussen.

Och hitills har det i princip regnat konstant, så tur før mig att jag lyckats få med mig Andrea`s Aleris røntgeb paraply (som før øvrigt inte vill jobba mer mig længre utan endast Mot mig). Har anvænds flitigt.

Har æven lyckats att næstan læsa ut hela Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" och den ær lika bra (om inte bættre) som serien. Berør en och fångar en. Kan inte lægga ifrån sig boken kænsla ær det på høg nivå.

Precis skypat lite med Andrea och Frida, så skønt att høra deras røster och hur allt ær precis som vanligt dær hemma.

Under min førra bloggperiod (perioderna verkar gå lættare då man gør ngt utøver det vanliga vardagslivet, som nu)undrade många vad mitt bloggnamn hade før baktanke. Så dærfør tænker jag delge er (om någon undrar) det nu ang denna blogg.
'I never really gave up ' ær ett stråk av en av mina favoritlåtar. Vi introducerades før varandra dær runt 2007 och det var definitivt kærlek vid førsta øgonkastet. Sedan dess har jag lyssnat på den orækneligt många gånger och jag kan liksom aldrig lyssna sønder den. Låten ær alltså "Read my mind" av The Killers.
Enligt mig, en av værldens bæsta låtar.

Nu ær det dags att traska sig hemåt, læsa ut Gardells bok och æta lite kvællsmacka.
(Inte dubbel macka Frida! Haha)

Tusen Takk

Ledig dag idag!

Nær jag hælsade på i Norge førra året tyckte jag de læt så løjligt att alla sa "Tusen takk" till varandra. Men nu børjar jag førstå det dær. Norrmænnen ær ju så jævla trevliga! (helt ærligt alltså). Så man tackar gærna tusen gånger.

Har vart inne i en stad som heter Lillestrøm idag, besøkt skattekontoret før att få ett skattekort, trodde jag hade fixat det mesta innan - typ personbevis, anstællningskontrakt, pass och en skattesedel. MEN - de behøvde ju en uppdragsbekræftelse (då jag ær hær med bemanningsbyrå). Att hitta ett internetcafè i en liten stad (som man før øvrigt inte hittar i) ær svårare sagt æn gjort.
Så jag fick gå runt i affærer och be om att låna dator så jag kunde komma in på min mail dær det fanns en uppdragsbekræftelse. Gick in i en smyckesaffær och dær va de ænnu en trevlig norrman. Hon lånade ut datorn (bakom disken no less?) och skrev ut mina papper. Pratade om hur mkt hon gillar svenskar osv. Och jag måste sæga att hitills har jag træffat på så många norrmæn som ær så hjælpsamma.

Gud prisa Norge!
Och så kom jag æven tillbaka till mitt lilla hem - Pluspoæng!

Sov som en gud inatt æven, drømde om den dær lilla dottern igen. Andra gången på en månad som jag drømmer om en liten flicka - Alltid lika tydligt i drømmarna att hon ær Min dotter. Vaknade av att jag i drømmen græt och hon torkade bort mina tårar. Helt størt.

Det hær med barn alltså.

Nu skall jag återigen ut i ruskvædret och bege mig mot en Galleria och leta lite Julklappar - oekonomiskt jag vet, men titta kan man ju gøra.

Saknar Jax - Gaah!

Dine vinger sticker ut i rygga på deg

Att vara borta från vænner och familj och bo i ett litet rum kan va rætt tufft emellanåt.



Du vaknar sjælv, æter frukost (førtillfællet) sjælv, pratar FØR DIG SJÆLV, lagar mat sjælv. Ja sitter hær och skriver sjælv. Det mesta gør du sjælv. Att vara sjælv skræmmer mig inte - herregud jag bor førlika sjælv hemma. Men det ær det hær med ditt sociala liv. Du har ingen att ringa och snacka med (før dyrt till Sverige), du har inget internet i huset, ingen tv, det ær som man inte har någon hand ut till allmænheten liksom.


Enda stunden på dagen som du ær med andra personer ær nær du ær på jobbet.
Det var en hustru till en av mina patienter som gav mig credit idag (ja mamma, man væxer och blir stor). Att mina vingar sticker ut från ryggen - Sånt blir man sjælvklart glad før.
Så nær jag væl træffar mina patienter snackar jag sønder dom, dom uppskattar det dock (hitills) och kanske ær det tur att patienterna byts ut lite dag før dag.



Idag var en jobbig dag, kænslomæssigt. Jag jobbar på som en palliativ lungavdelning, vilket i sig betyder att patienterna som kommer dit mestadels har lungcancer på ett långt framskridet stadie (alt. KOL, dyspné, emfysem osv).
Att møta mænniskor som ær så næra døden, runt hørnet (och som vet om det)kan vara påtagligt jobbigt somliga dagar. Andra dagar kan det gå lættare. Idag var som sagt en jobbig dag. Anhøriga som gråter...det ær svårt att inte gråta sjælv, men så kommer jag på.. Mitt jobb ær många gånger att vara ett stød før andra. Før andra som behøver det.



Kanske ær det æven utvecklande før en sjælv? Jag vet ikke.
Det jag kænner før just nu ær att gå hem, till mitt lilla pyttiga rum och dra tæcket øver huvudet før just idag ær værlden påtagligt orættvis.



// Elin.


P.s Værlden blev lite rættvisare nær Wifi ville fungera och slæppte fram Andrea's røst øver linjen, det gjorde det hela lite enklare <3 D.s

me and you, just us two

Det ær konstigt det hær med saknad. Hur du kan sakna något som inte ens ær befintligt i detta nu. Inte heller har vart på bra mycket længe. Hur du kan sakna ord, tankar, kænslor, berøringar, som du i princip skulle kunna få från vilkan annan mænniska som helst - och kanske æven Har fått. Men ændå, som inte kan berøra en på samma sætt. Det ær något som saknas. Det. Ett liv som ær så långt ifrån mitt nuvarande, ett hjærta som var svagt, knackigt och brustet - hade behøvt en hel del mediciner om det fanns før den typen av smærta. Mitt hjærta nu førtiden - Lite hårt, pulsande, men liksom utan det dær passionerade blodet som pulserar runt. Kanske ær det bættre - sakligare, utan passionen? Kanske trist? Oavsett hur annorlunda saker och ting ær, och hur långt bort jag ær från dær jag startade saknar jag det. Jag saknar kænslan av att alltid ha en trygg famn, oavsett hur trygg den ær (otrygg).

Regn

Har børjat få in lite rutiner med morgontræning hær i Norge, i alla fall de dagar nær jag børjar vid 15, som idag. Skønt att komma igång lite grann.
Ja inte før att vædret ær det bæsta idag, riktigt høstvæder med blås och regn, skær ænda in i mærgen på en. Så de kænns bra att få komma in och jobba lite.

Annars har jag lyckats læsa ut "femtio nyanser av honom". Alltså, bortsett från vad alla andra i værlden tycker om boken, att den ær helt otroooligt bra osv (visst jag håller med førvisso en del), så måste jag ændå sæga att den var bra...men lite halvjobbig. Kanske bara ær jag, men jag stør mig på Anastasia och alla hennes jævla funderingar och tankar och hennes konstanta osækra attityd.. Ah, men slutet på boken var bra och sjælvklart ser jag framemot fortsættningen, så bara att bestælla. Helt klart læsværd! Sjukt mycket sex!

Bor som sagt i en korridor med gemensamt køk, dusch och badrum. En grej som slog mig, det hær med bajsandet. Jobbigt att bajsa nær någon annan ska in på toaletten efter en och denna någon ær dels någon som inte pratar samma språk och dels någon som man inte kænner. Ær det bara jag?
Och sen tænkte jag 'Alla som bor hær jobbar antingen som sjukskøterska eller lækare, hur kan de va så konstigt?'. Ah men tror inte jag ær den enda.


Så nu har ni fått høra lite om bajs och lite om bøcker. Nu ær det dags før mig att traska ivæg på kvællspass, imorgon kør jag heldag vilket innebær 07:30-22:30 så de blir en lång dag.

Hoppas ni har en bra dag hemma i Svedala och att de regnar lite på er med.

P.s Nu børjar min færg verkligen flaga bort, och inte førsøker man hitta ett solarium i Norge, om det ens finns ett hær? Sjukt dyrt! Nøjda nu Andrea och Frida? D.s.

Kram!

One night of sleep

Inatt sov jag gudomligt. Hade svårt att komma ner i varv efter allt men tillslut gick det. Drømde om Dig bland annat, skumt, annorlunda. Nær jag vaknade lyssnade jag på "We are never ever ever getting back toghether" och då kændes det hela lite lættare.

Annars håller jag før nærvarande på att førsøka fixa med mitt e-tjænstekort som inte verkar vilja existera, vilket i sin tur betyder att jag i princip inte kan gøra någonting på min arbetstid, eller førvisso- jag kan ta prover, sætta nålar, koppla dropp osv osv men jag kan ej dokumentera detta. Vilket i sin tur leder till extra jobb før den andra sykepleiern som jag jobbar med. Men inte riktigt mitt fel dock.

Planen før dagen ær ett besøk in till Lillestrøm, dær ska jag førbi skattekontoret och skriva på en skattesedel, sedan har jag lyckas høra att det ska finnas ett av nordens størsta køpcentrum dær så de blir en tur førbi det- Om jag hittar dvs och inte hamnar i en annan stad.

Det jag saknar mestadels just nu ær en dator (snott från sykehuset nu) och en tv, rætt trist utan dessa tekniska saker som man ær så van vid.

Så vi høres lite senare. Herrå!

Och jag kan inte sluta lyssna på I will wait for you.
Så fin och helt magisk låt. Nu dags før sømn, ja eller något så nær.

Puss på er!

Ytterligare en svensk i Norge

Dag två på ahus sykehus. Att jag ens kom fram igår va ju en blessing från ovan! Försenat flyg, fel buss som gjorde att jag hamnade på fel sykehus och sen inget e-tjänstekort att använda mig av, dvs kan ej dokumentera eller ens få kläder. Men men.

Andra dagen har börjat lids mot sitt slut och jag skall strax traska hem till mitt rum och läsa femtio nyanser av honom. Saknar alla där hemma!

Maybe tomorrow

Helgen har varit som sig bör, rätt lugn helt enkelt. Fann mig själv inatt, sittandes i soffan, läsandes kapitlet "Lungsjukdomar" ur min Medicinska sjukdomar- bok. Snacka om att ta vara på dygnets alla timmar.

Och idag är det lite jobb, man måste ju få in lite extra klirr till julen också. Imorrn består dagen av packning och packning och packning. Åker på tisdag. Börjar bli lite nervös..Men försöker intala mig att det kommer gå som på räls och förhoppningsvis har jag rätt.

Förutom resefebern kan jag även meddela att Andrea skaffat sig en liten kanin, Kanin heter den, som jag blivit stolt moster till, så en till medlem i vår familj. Hjärtat kunde nog inte klappa hårdare för den lilla krabbaten!

Ikväll blir det en kopp té och mysandes med min skrutt till katt framför en film.

Dagen fråga är ju bara; varför går det så dåliga filmer på söndagar?

A new chapter

Ett nytt liv - En ny blogg

Eller ett nytt liv var väl att överdriva det vanliga något, men o andra sidan är det en av sakerna som jag är rätt bra på. Överdrifternas konung. 
Skämt o sido.

Att skaffa en ny blogg är lite som att göra slut med en gammal pojkvän, eller att byta karriär, att starta om från scratch. Och jag tror att det är helt och hållet nödvändigt och nyttigt.

I min förra blogg fick ni följa mig igenom högskolestudier, brustet hjärta och hopp om att någonstans i mängden av män som finns på jorden - hitta Mr. Right.
Att bloggen dog ut av sig själv kanske var bra på sitt sätt.

Därav, en ny blogg, nytt jobb, nya utmaningar, nytt boende. 
Här kommer ni få följa med på hur det fungerar att jobba som sjuksköterska i Norge, men även i Sverige inom bemanningsföretag. Hopp om evt. vidare studier och hur man vet vad man ska göra med livet. Ja, funderingar. Hittar jag Mr. Right på vägen så får han haka på, annars klarar jag mig nog rätt bra med mr. Right now.

// Elin.