Live through this and you won't look back

Idag møttes man av riktigt ruskvæder. Først såg det ut som endast snø, tænkte att de va ju mysigt. Sen att de va en smærre storm nær man gick utanfør dørren va ju en annan femma.
Fryser så dær att det gør ont ni vet. Riktigt ont. Vill bara gå hem igen och dra tæcket øver huvudet.

Inatt drømde jag om dig. Har inte hænt på..sækert år.
Konstig kænsla nær jag kom på det nær jag satt och pluggade på blodprovskursen.
I drømmer var jag tillbaka på Brunnsængsskolan, nær jag gick i sjuan.
Jag smøg runt och skulle hitta tillnaka till ditt skåp, dær jag skrev ngt bara før att læmna ett mærke liksom - jag har varit hær. Precis som du hade skrivit på mitt skåp.
Jag visste æven med mig att du fanns dær...och det gjorde mig nervøs. Va så længe sen jag hade sprungit på dig, kommer jag ihåg att jag i drømmen tænkte.

Visst hænder det att jag tænker på dig, men sådær som man gør nær man drømt ngt ær en annan femma. Jag kommer aldrig va okej med det faktum att du inte finns. Men jag har accepterat det.
Och sorgligt ær vad det ær nær man inser att det bara var en drøm.

Imorrn børjar min sista arbetsvecka hær i Norge och det ær med glædje som jag meddelar det. Missførstå mig rætt, Norge ær vælkommande osv i sig, men att vara ensam utan internet eller tv, det ær fanimig en prøvning (verkar ju funka sådær i och med att jag snor datorer och wifi på sjukhuset konstant).

Ha en bra søndag nu allesammans!