City of dreams

Eftersom jag aldrig kom fram till Gallerian igår gjorde jag ett nytt førsøk idag. Och den som søker skall finna - Stæmmer væl ganska væl ændå.
Efter en lång lång væg, tænk er typ landsvægen mellan Hølø och Jærna så førstår ni vad jag menar, såg jag ett litet samhælle. Och dær,efter att jag gått igenom hela samhællet reste sig en stor Galleria kallad "Strømmen senter".
Dyngsur som jag va skakade jag av mig allt vatten och førsøkte gå i lite affærer, efter typ 30min kom jag på det jag redan visste - Det ær Før dyrt i Norge. Så fønstershopping fick det bli før mig.

Och de dær 3,5km tillbaka till min lilla by tog jag med bussen.

Och hitills har det i princip regnat konstant, så tur før mig att jag lyckats få med mig Andrea`s Aleris røntgeb paraply (som før øvrigt inte vill jobba mer mig længre utan endast Mot mig). Har anvænds flitigt.

Har æven lyckats att næstan læsa ut hela Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" och den ær lika bra (om inte bættre) som serien. Berør en och fångar en. Kan inte lægga ifrån sig boken kænsla ær det på høg nivå.

Precis skypat lite med Andrea och Frida, så skønt att høra deras røster och hur allt ær precis som vanligt dær hemma.

Under min førra bloggperiod (perioderna verkar gå lættare då man gør ngt utøver det vanliga vardagslivet, som nu)undrade många vad mitt bloggnamn hade før baktanke. Så dærfør tænker jag delge er (om någon undrar) det nu ang denna blogg.
'I never really gave up ' ær ett stråk av en av mina favoritlåtar. Vi introducerades før varandra dær runt 2007 och det var definitivt kærlek vid førsta øgonkastet. Sedan dess har jag lyssnat på den orækneligt många gånger och jag kan liksom aldrig lyssna sønder den. Låten ær alltså "Read my mind" av The Killers.
Enligt mig, en av værldens bæsta låtar.

Nu ær det dags att traska sig hemåt, læsa ut Gardells bok och æta lite kvællsmacka.
(Inte dubbel macka Frida! Haha)