Gymmets klantarsel

Sen jag började gymma ordentligt, ja där i februari nån gång så har jag lyckats åstadkomma en del historier.
Allt från att köra en maskin helt fel men själv vara säker på att jag gör tok rätt till att ramla ner från Chins maskinen.

Förra veckan slog jag dock mitt klantarsel rekord. Hade kört ett långt pass och va helt slut körd. Så kom Andrea och ville att jag skulle köra lite crosstrainer med henne. Tänkte att jag kunde ju ta de som lite nedvarning innan stretch och hemfärd.
På något vänster tänkte jag att jag skulle va lite häftig och köra med ett ben och lyfter därför ena foten från pedalen och trampar för full fart med den andra foten. Detta resulterar (såklart) i att pedalerna går sjukt fort. Och rätt som det är slår jag till min fot (den som är i luften), tappar balansen och foten körs in i hålet där pedalen kommer ifrån samtidigt som pedalerna fortsätter att trampa runt runt. Jag ramlar av crosstrainer med foten kvar i hålet. Med en misshandlad fot och en hysteriskt skrattande Andrea tog jag mig därifrån. Den andra grannen på sidan om mig visste inte vart han skulle titta och frågade hur det gick, försökte va lite schysst liksom.



Som att inte det här räcker eller tär på mig så lyckas jag alltså idag när jag är påväg ut från gymmet slänga min vattenflaska med vatten på just den här killen som var min andra granne vid crosstrainer-incidenten. Så han blir alltså nedskvätt med vatten och tittar upp på mig och säger: "haha Hej är det du igen :-D".

Jag skämdes och sprang till min cykel. Trots allt detta går jag ändå dit varje dag och kör - det kallar jag inställning va?
Och tur är väl det ändå att det ger resultat?