När tårar som inte längre finns uppenbarar sig. Tankar som försvunnit någonstans påvägen, kommer smygandes tillbaka. När det känns som tiden stannar och allt är så avlägset - som ett annat liv.
Ändå. Ett liv som var fyllt av så mkt tid och passion att det räckte för alltid. Kanske därför det känns som det var en annan livstid?
Ingenting är som då och jag skulle aldrig vilja ändra på det.
Men jag minns det som igår..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar