Onsdag, men det känns redan som helg?
Kan bero på att jag haft långledigt innan samt utbildning. Veckorna blir kortare - tiden går fortare.
Tiden. Som verkar vara det enda som man hakar upp sig på, som man försöker springa ikapp - få Mer av.
Men som man ändå alltid på ett eller annat sätt finner sig stå utan. Eller undrandes -Vad hände med tiden?
inatt festade jag med mina gamla bekantskaper - ja drömmarna var mycket verkliga och för att inte glömma - Märkliga inatt.
Där satt vi, den orginella triangeln och drack, pratade om livet och om kommande barn. Och diskuterade vart det gick fel.
När jag vaknade var det inte med ledsamhet eller ångest, utan enbart förvirring.
Kanske var det någon form av closure?
Så att avrunda dagens jobb och löpträning med Linnlainen kunde inte känts bättre. Där diskuterades bland annat "den perfekta mannen". Vad han har för egenskaper, hur man önskar han skulle vara och vart fan han är.
Slutklämman: En enkel grabb som är snäll, omtänksam och ärlig. En hejjare i sängen och spontan. Är väl inte alltför mkt att begära, eller?
Ja drömma kan man ju få göra ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar