lördag 2 februari 2013

En evighet



Som sjuksköterska finns det en del saker som du behöver för att få en bra vård att fungera.
Först och främst (då bortser jag då från kompetens och det självklara intresset för sina patienter/medmänniskor) är en tydlig läkare som tar tydliga riktlinjer och gör tydliga val i form av behandling - även om det gäller palliativ behandling/vård.

En läkare som ger tydliga instruktioner och som har tagit ställning gällande Målen för vårdvistelsen är A och O för att kunna föra omvårdnadsarbetet i rätt riktning. Det andra som behövs är ett gott och bra samarbete med övrig omvårdnadspersonal så som undersköterskor men likväl sjukgymnaster, arbetsterapeuter osv.

Om detta fallerar, om riktlinjerna inte är tydliga och samarbetet inte fungerar så fungerar ingenting. Att saker och ting bara faller eller att respekten för alla olika professioner inte ses eller bara inte existerar gör att det enda som blir är en jävla soppa.
Och den som blir lidande i slutändan är Patienten.

Därför är det så skönt (faktiskt) att vara bemanningssjuksköterska och på så sätt slippa bli "fast" på ett ställe. Känns en dag skit jobbig och en arbetsplats bara nedtryckt med irritation eller jobbig stämning så vet jag med mig att imorgon är jag på ett annat ställe. Och det för mig är en enorm lättnad. Och likaväl en påminnelse om vad jag inte vill ha.

Sen finns det även arbetsplatser där allt detta (ovan) fungerar som fisken i vattnet, där man känner att alla i teamet jobbar mot exakt samma mål. Så även om omgivningen runtomkring är stressad och pressad vet man att alla här jobbar för samma sak.
Det gör att man ändå kan gå hem och känns sig någorlunda nöjd med sitt arbete och sin insats.

Dagens visdom.

Annars då? Idag är det helg och jag är ledig, så sjukt skönt. Men inte är man oplanerad för det. Nej nej, planer har man alltid. Somliga dagar mer än andra och idag är väl en sån dag.

Jag lever och lär och gråter på kvällarna när jag läser Del två av Torka aldrig tårar utan handskar. Att man kan bli så sjukt jävla berörd.
Förövrigt så är livet bra, sjukt bra.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar