Kiss away the difference

Jag har blivit dålig på det här. Sämre kanske man ska säga. Kanske är det för att så fort livet går i slentrian så finns intresset inte riktigt där. Eller så kanske det beror på saknaden av en router viket gör att datorn blir liggandes under sängen. Ja kanske är de det som är min ursäkt.

Idag slogs jag av tanken att livet verkligen rullar på, timmarna susar förbi och dagarna går i ultra rapid fart. Och så kom jag på vad det var för dag idag. Och då slog det mig ännu hårdare. Som om inte det räckte har jag även idag varit på ställen som jag aldrig brukar vara på annars- men ofta förut och detta helt omedvetet. Stört. Att tiden rusar på och kvar står man..Kollar sig över axeln och undrar vad som hände?

Ni som läser förstår säkerligen inte ett skit av vad jag skriver om, men vet ni vad? Det är helt okej.

Jag kan väl uppdatera er om att jag fått jobb inom psykiatrin fram till årsskiftet vilket känns sjukt spännande och något av en utmaning.
Men just ikväll, känner jag mig inte riktigt som jag brukar (eller kanske senaste tiden). Liten, ömmlig, ensam och ledsen. En sån där liten tjej som bara drar täcket över huvudet och kurar ihop sig till en liten boll - hoppas på en morgondag och en drömprins som hjälper en att hitta ut igen.
Ja, ungefär så.

Godnatt.