Ni vet när någon snosar en i nacken och drar en tätare in i omfamningen. Det, det tillfället är nog det enda jag känner att jag behöver just nu.
En snosning i nacken och en puss på pannan som får mig att förstå att allt kommer att bli bra.
När hoppet sviktar är det just den omfamningen som behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar