Det är så jag säger det

Och världen förtjänar inte dig.

Har gått från att vara fast på sjukhuset och kämpat i motvind till att ha blivit student på halvtid. Känns..Omväxlande (omvälvande). Ena dagen tycker jag det är skitkul och verkligen helt rätt. Andra dagen känns det..inte lika skitkul. Och idag är väl en sån dag. När man lämnat in den första uppgiften och kanske är det ens undangömda prestationsångest som smyger sig fram och man har påbörjat den andra uppgiften och förstår Nada.

Men samtidigt vet jag med mig att det här är exakt det som jag behöver. Nya rön. Ny kunskap. Nya uppgifter. Nya män(-niskor). Nya upplevelser.
Så kortfattat: de kommer bli bra. I hope. Och om inte kanske jag ändå tjänar ihop några fler högskolepoäng.

Annars då? Förutom då att jag försöker splitta upp min tid på plugg, jobb, träning och fritid ser jag framemot en sommar som jag hoppas kommer med stormsteg.
Och om inte så sätter jag på lite Håkan och drömmer mig bort, känner våren och sommaren och bara kör på.
Man är fan starkare än man tror.

Ta mig till den där festen i stan, där människor är som du och jag.