Jag blev lyckligt ägande av (en vad jag tror) muskelbristning i min vä vad för ngr veckor sedan och fick köra lite mindre löpträning.
Nu har jag äntligen kunnat börja löpträna igen - dock inte alls i samma mängd.
Men för mig att kunna snöra på mig skorna och springa ngr kilometer är en sån frihet.
Det spelar ingen roll om du är happy eller Downs
Är jag glad så va fan då är jag glad.
Är jag down och känner mig levande död: då kör jag slut på mig själv så jag vet att jag lever.
Som min gamla vän Dennis brukade säga: nu ska jag springa skiten ur mig,
Och det är exakt den känslan jag är ute efter när jag kommit hem eller kommit i mål på löparbandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar