Har aldrig riktigt trott på de där löjliga påståendet. Som att man skulle kunna falla för någon pladask efter första hejet, första blicken?
Näe men sen slog det mig.
Jag är fullkomligt jävla kär i mig och mina vänskaper. Aldrig tidigare har jag känt en sån jävla samhörighet som jag gör med er. Ni pusslar ihop mig både medvetet och omedvetet, när jag behöver det och när jag inte vet om att jag behöver det. Tack! Ni har mitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar