Ryktet går

När man bor i en liten stad som Södertälje där man känner allt och alla så kan det vara himla intressant och roligt att springa på personer lite då och då.
Eller att träna på stadens trevligaste träningsanläggning där man allt som oftast springer på inte en utan flera gamla bekanta, vänner eller flammor.

Igår var en sånn dag. Efter att ha kört klart mitt löpningspass som avslutades med mage+rygg och sällskap av Erik stötte jag på ett alltför välbekant ansikte i trappen påväg upp.

Då personen i fråga inte bott hemma på år frågade jag såklart om han blir hemma över sommaren. Varpå han berättar att han inte bara blir hemma över sommaren utan även flyttar hem för gott.
Mitt svar: "Nej men! Grattis till dig :)"
Han: "Tack! Eller detsamma, grattis till dig ;-)"


Lite där och då kände jag att man kan fan inte tycka illa om en sån person som är så flörtig och trygg i sig själv.
Och det slog mig att vissa personer har man kvar och att vissa kommer tillbaka.
Att jag hade ett leende på läpparna när jag cyklade hem behöver jag väl inte förklara?
Ibland är livet bara Så jävla enkelt :-) Och tacka fan för det, Grattis till mig!